Svenska Kyrkans Julmarknad som hålls denna helg är en institution för oss londonsvenskar och idag tog jag en vända dit för att börja jobba upp lite julstämning. På något vis lyckas jag dock alltid förtränga från år till år hur knökat där är. Det är uppenbarligen så att om man tränger in alla londonsvenskar i en väldigt liten lokal blir där ganska trångt!
Jag stod därmed inte ut så länge utan nöjde mig med en mugg glögg, två lotter i tombolan (ingen vinst) och en lott i stora jullotteriet (håll tummarna!) innan jag retirerade tillbaka ut i friska luften.
Nåväl, nedräkningen till jul har hur som helst börjat!
En fördel med att ha brorsan på besök är när man får ett kilo svenskt godis! :)
Ikväll var det dags för en årliga föreställningen av Chalmersspexet i Svenska Kyrkan här i London och som gammal chalmerist (med betoning på gammal – jösses vad unga chalmeristerna är nu för tiden!) fick jag ju dra mitt strå till stacken och gå dit.
Ett spex är alltid ett spex och det var så klart underhållande. I vanliga fall brukar de ju dock även vara lite allmänbildade men i år kändes historien om Marie Curie lite väl långsökt. Kanske börjar de få slut på användbara historier?
Efter föreställningen hamnade vi på en libanesisk restaurang på Edgware Road. Det var väldigt gott och trevligt – att Edgware Road bara är 10 minuters promenad hemifrån är definitivt något jag borde utnyttja oftare.
Idag har jag varit ordentligt förkyld så jag valde trots det stålande vädret ställa in mina planer och ha en slapp dag hemma i soffan istället. Men jag vågade mig i alla fall ut för en snabb vända bort till Totally Swedish för att fylla på förrådet av svenskmat.
När man tycker lite synd om sig själv är ju nämligen leverpastejsmörgåsar och O’boy svårslaget!
Dagens prestation i övrigt blev ett Doctor Who-marathon följt av ett Inbetweeners-marathon så dagen blev inte helt plågsam, trots allt.
Idag var det dags för det traditionella svenska midsommarfirandet i Hyde Park. Trevligt förstås att få träffa lite svenskar och äta och dricka lite svenskt. Eller inte så lite svenskar, faktiskt – det kändes som att det var ännu mer folk än vanligt. Det var i och för sig två år sedan jag var där senast så lite svårt att jämföra.
Lite lustig blandning av ljud blev det för övrigt när ljudet från den pågående festivalen Hard Rock Calling blandades med Små Grodorna…
När man på Nationaldagen vandrar runt på Ikea är det lätt att bli lite nationalromantisk när man minns tillbaka till hur det var att bo i en lägenhet utan heltäckningsmatta, krämfärgade väggar och dragiga fönster. I ett land med ljusa sommarkvällar, naturen in på knuten och med telefonsignal som låter ”tut” och inte ”tut-tut”.
Ett land där lättmjölken är blå och inte röd. Vägskyltarna har gul bakgrund, åäö och varnar för älgar. Ett land med filmjölk, falukorv och snabbmakaroner. Med kölappar och folkbokföring. Taxeringskalendrar och delikatobollar.
Just idag är Sverige världens bästa land.
Grattis på nationaldagen, Sverige!
Såhär dagen före fettisdagen hade jag siktat in mig på att gå förbi Scandinavian Kitchen för en semla på väg hem från bussen men snopet nog hade de sålt slut. Och inte hade de någon filmjölk heller. Illa!
Fast lite inköp fick jag ändå med mig hem så besöket var verkligen inte bortkastat på något vis: äppelmos, ättiksgurka, blåbärssoppa, leverpastej, micropopcorn och Firkløver. Mmm…
Det är få saker i livet som slår leverpastejmackor!
Jag tittar inte ofta på svenska program via webbtv men Vasaloppet får man ju inte missa och till det serveras det förstås havregrynsgröt med lingonsylt.
Grått och duggregn. Tur då att Scandinavian Kitchen finns så att man kan få köttbullsmacka och semla!
Jag skall nog hinna med minst en semla till innan säsongen är slut.
Efter några år här i London funkar min engelska helt ok i de flesta sammanhang, även om jag fortfarande kan bli lite frustrerad ibland av att inte ha ett obegränsat ordförråd. En sak som fascinerar mig är dock hur jag i privata sammanhang inte har några problem alls att snabbt växla fram och tillbaka mellan engelska och svenska men när jag är på jobbet räcker några få ord på svenska för att få mig alldeles ur balans.
Som idag när det visade det sig att en av de andra deltagarna i mötet om systemövervakning också var svensk. När vi på tu man hand efter mötet utbytte några meningar på svenska kom jag plötsligt på mig själv mitt i samtalet med att inte ha en aning om det jag just sagt var på svenska eller engelska. Sedan tog det säkert fem minuter innan hjärnan och munnen kom i synk igen. Det var likadant på mitt förra jobb där jag hade en svensk leverantör. Hans skånska i telefonen kunde få mig ur fas en hel eftermiddag!
Det tycks nästan som att jag stänger av den svenska hjärnhalvan när jag kliver på tuben till kontoret på morgonen. Tur då att den återstående delen tycks räcka för att klara jobbet!
Carl-Einar Häckner ger fram till jul 20 föreställningar på Roundhouse Studio Theatre i Camden och det får man ju inte missa. Tyvärr får jag dock säga att jag blev en smula besviken. Senast jag såg honom var 2004 i Svenska Kyrkan här i London och de av kvällens nummer som var roliga var exakt samma som då. De var bara färre och slentrianmässigare framförda. Synd, för jag hade räknat med att skratta kinderna av mig, precis som jag gjorde sist.
Min före detta kollega och hans flickvän som gjorde mig sällskap hade dock till synes roligt, liksom övriga i publiken som inte sett Carl-Einar tidigare (eller i alla fall inte de senaste sex åren), så jag sträcker mig ändå till en trea i betyg. Fast den inkluderar ett ordentligt mått av Göteborgspatriotism.
Ikväll var det svenskt luciafirande i Westminster Cathedral och därmed dags för mitt årliga kyrkobesök. Jag kunde inte riktigt med att göra någon bootleg innifrån kyrkan så ni får tro mig på orden när jag säger att det var väldigt fint och stämningsfullt.
Jag gillar verkligen hur de blandar det svenska och det engelska så att man får sin allt-i-ett-kyrkoupplevelse med svenska julpsalmer och luciatåg (där jag kände en av deltagarna) blandat med mer traditionell engelsk gosskör och engelska julpsalmer. Tyvärr sjöngs dock inte min favorit The Holly and the Ivy men man kan ju inte få allt.
Igår var jag och bunkrade lite julmust, godis och pepparkakor i svenska butiken inför fredagens glöggkväll. Mejlade även runt lite för att försöka få tag i lussekatter men det pris jag fått hittills var inte helt attraktivt så vi får se hur det blir med den saken.
Denna helg hade Svenska Kyrkan här i London sin julmarknad och jag var faktiskt där två vändor idag. Först på egen hand och sedan gjorde jag Marja och Hanna sällskap senare på dagen.
Jag hade egentligen inget behov av att handla något eftersom jag var i svenska butiken för inte så länge sedan men jag konsumerade desto duktigare: glögg, pepparkakor, sibyllakorv och köttbullsmacka (jag var där i två vändor, som sagt!) och vann en… jag vet inte, stork tror jag, på tombolan.
I korvkön hamnade jag dessutom bakom Per Nordangård. Det kändes stort.
Och på tal om kändisar blev även jag igenkänd. En läsare av min blogg kom fram och hälsade. Jag får akta mig så att berömmelsen inte stiger mig åt huvudet!
Idag tog jag åter vägen förbi Totally Swedish och nu hade de äntligen fått in glöggen så att jag kunde bunkra upp inför min glöggkväll. Årgångsglöggen får dock drickas med viss andakt då den kostade £19.90 – i princip som en (low end) flaska Bowmore!
Jag missade fyrverkeriet igår kväll och följde istället med Wille & Bea på Chalmersspex i Svenska Kyrkan. Spexet har en föreställning här i London varje höst när de raska chalmeristerna hjälper till att bygga upp kyrkans julbasar och årets spex, Kristian Tyrann, var tydligen det 25:e att sättas upp i London.
Trots att jag är gammal chalmerist var det evigheter sedan jag var på spexet senast så det var förstås himla kul. Lokalen fick det väl kanske dock att kännas lite taffligare än i Stenhammarsalen och efter första akten var jag lite tveksam men det tog sig ordentligt till andra.
Ett spex är alltid ett spex och sådär härligt klämkäckt. Och så är det ju folkbildande också.
Det är lite lustigt egentligen att jag bor bara några hundra meter från den butiken Totally Swedish utan att att ha varit där. När längtan efter svenska matvaror har blivit för stor tidigare har jag istället begett mig till Ikea (vars svenska matmarknad befinner sig i en tydligt nedåtgående spiral) eller Scandinavian Kitchen. Ikväll passade jag dock på att göra ett besök på vägen hem från jobbet för att försöka få tag i några flaskor glögg så att jag vågar skicka ut inbjudan till min glöggkväll i december.
Glöggen hade de tyvärr inte fått in än så det får det bli ett nytt försök framåt helgen då de skall få en leverans. För stunden fick jag istället nöja mig med lite andra matvaror och för detta hade de ett helt okej sortiment. Precis som för övriga butiker som säljer svensk mat här i London får man visserligen försöka låta bli att jämföra priserna med svenska priser men den mer relevanta jämförelsen är ju en flygbiljett till Sverige och då är det onekligen väldigt behändigt att ha en butik som denna så nära.
Notera förresten de svenska kvalitetspåsarna. Det är annat det än de prassliga skräppåsarna som är standard i matbutikerna här!
När jag var i Göteborg i helgen fick jag en falukorv i födelsedagspresent av bror Johan och Teresia vilken jag tillagade till middag ikväll. Mums! Det är lustigt hur de där vardagliga svenska sakerna blir lite av en lyx när man bor här i London.
Nu när jag tänker efter är det även lite lustigt hur jag bor 500 meter från butiken Totally Swedish utan att någonsin ha varit inne där. Det kanske jag borde råda bot på någon gång.
In other news så var det ett jäkla hallå med tv-kameror och skrikande tonårsflickor när jag var på Topman tidigare ikväll för att köpa ett par jeans. Coolt, en kändis! tänkte jag och fiskade fram kameran för att vara redo. Fast det visade sig bara vara X-Factor-deltagare och jag har inte ens sett ett enda avsnitt av denna säsong.
Idag var det ju kanelbullens dag i Sverige men av okänd anledning har denna stora högtid inte spridit sig hit till Storbritannien än. Tur då att i alla fall Scandinavian Kitchen på Great Titchfield Street slår ett slag och har kanelbullens dag hela veckan.
Jag beställde en låda med 10 bullar som jag hämtade på vägen hem från jobbet. Kalas! Passade dessutom på att köpa djupfryst pytt i panna när jag ändå var där så det blev lite av en svenskkväll. Just nu känner jag mig lite sådär småfet men det är ju i alla fall svenskt kvalitetsfett!
Mamma ringde förresten på videochatten medan jag åt en kanelbulle. Jag gick och hämtade resten av dem så att hon fick se på andra bullar!
Dagens första projekt är redan avklarat, nämligen att promenera de fyra minuterna bort till svenska ambassaden och rösta.
Jag har ärligt talat inte följt med något vidare i den svenska debatten (som jag misstänker är sig ganska lik) och har dålig koll på nyanserna mellan partierna så det slutade med en taktikröst för att i alla fall se till att det blir rätt block.
Efter att ha spenderat mer eller mindre hela denna mandatperiod i UK och utan planer på att flytta tillbaka inom överskådlig tid kändes det dock egentligen inte riktigt som att det är min sak att bestämma vem som skall leda Sverige. Så om jag är kvar utomlands nästa riksdagsval så skippar jag nog att rösta då.
Men lite nostalgiskt var det ju ändå – inte minst själva röstkortet eftersom min röst fortfarande bokförs i mitt gamla valdistrikt ”Majorna, Silverkällan”.
Kvällens aktivitet blir dock betydligt mer brittisk.
Det svenska valet närmar sig. För någon vecka sedan kom mitt röstkort i posten och jag blir alltid lite varm i hjärtat när de svenska myndigheterna hör av sig. Efter ett par år här i UK där de inte har någon koll alls på sina invånare (inte ur praktisk administrativ synvinkel i alla fall – CCTV inte är så användbart som vallängd) känns det lite som att få brev från en auktoritär men ändå välmenande faster när Moder Svea hör av sig. Och hon skriver alltid ”Storbritannien” på svenska i adressen för att visa att hon minsann fortfarande bestämmer, även om man befinner sig hundratals mil bort.
Så det är dags att välja ett parti igen igen. Trots att svenska nyhetssajter är min främsta nyhetskälla på nätet (ingen brittisk sajt är ens i närheten av att kunna tävla med DN) känner jag att jag missar en del nyanser i den svenska politiken. Även om jag kommer att rösta på mitt gamla vanliga block har jag ingen aning om vad som skiljer de individuella partierna i blocket åt. Tur då att det finns en uppsjö av tester på webben som visar vilket parti man står närmast. Eller?
Nja, efter att ha gjort tre tester är resultatet inte särskilt entydigt. SvD menar att jag är rödgrön:
DN tycker att jag är klart borgerlig:
Och Aftonbladet tycker att jag skall rösta på Piratpartiet:
Piratpartiet!? Här har vi alltså ett enfrågeparti eller möjligen tvåfrågeparti om man räknar in legalisering av innehav av barnporr – fast det var visst bara partiledarens personliga åsikt visade det väl sig sedan. I deras enda fråga (eller två frågor!) tycker jag helt tvärt om. Slutsats: jag skall rösta på dem för att de inte tar ställning i övriga frågor, vilket placerar dem i mitten. Intressant slutledning.
Det blir nog till att hitta något annat sätt att välja parti.
Lördag och London till trots – igår var det midsommarfirande tillsammans med 500 andra svenskar i Hyde Park. Med sill, potatis, nubbe, svenska flaggor, majstång och ett riktigt midsommarväder med sol och mörka moln om vartannat blev midsommarkänslan total. Fast midsommarbadet saknade jag.
Kom fram till att ett värdigt sätt att fira nationaldagen ju måste vara att åka till Ikea. Inte minst som jag ändå behövde lite grejor till lägenheten. Numera är Ikea Wembley närmast för mig med dryga 20 minuter på Jubilee line vilket är ganska behändigt. Varuhuset är dessutom mycket fräschare än Croydon.
Besöket får betraktas som framgångsrikt. Köttbullar och dajmtårta till lunch och fick köpt en sänglåda, självhäftande speglar, dvd-pärm (slängde alla mina fodral när jag kom hem – det sparade massa plats i mitt lilla rum) och en expanderstång så att jag kan hänga upp en gardin i mitt rum. Dessutom köpte jag lite svenskheter som sill till midsommar. Dagen till ära bjöd de även på blå-gula(!) dammsugare (arraksrullar, inte städredskap).
För att mina kära kallegor också skulle få uppleva denna stora högtid bjöd jag på glass på kontoret igår. ”Are we getting any glögg?”, frågade de. Ge mig bara lite tid till så skall jag nog lyckas försvenska dem!
Notera förresten Wembley Stadium i bakgrunden. Dit skall jag om drygt en månad för att se Oasis. Om bara biljetterna levereras snart.
Dagens låt: Gossip: Heavy Cross. Hur bra som helst!
Ikväll har jag varit och sett ”Låt den rätte komma in” (”Let the right one in”) som hade premiär här igår. Det kändes lite lustigt att gå till Leceister Square för att se en svensk film men den har blivit ganska hajpad här. Genomgripande har recensionerna varit väldigt positiva och de gör rätt mycket reklam för den. Det blev något av en helsvensk afton med svensk film, svenskt sällskap och svenskt kvalitetsgodis från Karamellkungen (”Candy King” – i princip det enda lösgodiset som finns i det här landet). Dock tycker jag nog att filmen som sådan var lite sådär.
Om ni undrar vad jag brukar sakna här i London syns här dagens skörd från Ica Kvantum: leverpastej, blodpudding, kaviar, risgrynsgröt, äppelmos, lingonsylt, köttbullar och choklad. Utanför bilden finns även en påse Daim. Kaffet är en julklapp från mamma för av någon anledning löser sig inte engelsk Nescafé ordentligt i vattnet.
Sugen på köttbullar till lunch tog jag en vända till Ikea idag. Passade även på att investera i värmeljus och galgar. Kort sagt ungefär som det brukar på Ikea.
Lyxade även till det med en lampskärm till sovrummet – 10 månader med en naken glödlampa får räcka.
På tal om det börjar det snart bli dags att fundera på var jag skall bo härnäst. Mitt kontrakt på lägenheten går ut siste januari och tanken är väl att lyckas hitta något mer centralt då. Det luriga misstänker jag är att få till en bra tajming när jag skall flytta. När hyran är över tusen pund i månaden vill man inte gärna ha för stort överlapp.
Annars allt väl även om det är mest jobb för närvarande. På torsdag kommer förresten mamma och Lotta på besök vilket inneburit att jag denna helg även varit tvungen att investera i en dammsugare…
Igår kom jag äntligen iväg till Ikea för lite Swedish foodcourt. Trots att jag fick med mig knäckebröd, falukorv och dajm blev jag tyvärr en smula besviken för någon vanlig hederlig Kalles kaviar hade de inte – bara den äckliga med ost i. Köttbullar till middag uppvägde dock den besvikelsen något.
Det må ha varit midsommar i fredags men här i London firar man (svenskarna, alltså) på lördagen istället eftersom fredagen är vanlig arbetsdag. Jag hade höga ambitioner och hade tänkt ta mig ut till Ikea under veckan för att bunkra det nödvändigaste i form av sill, nubbe och knäckebröd men det blev inte av. Istället snyltade min kollega Brent och jag på de andras (Tissa, Anna, Mats, Marja m.fl.) grejor vilket gick bra det också och dessutom var det ju kostnadseffektivt…
Majstången var förvisso ynkligt liten då den var klädd med köpta blommor men det gjorde inte så mycket för det var uppehållsväder, hundratals picknickande och dansande människor och glad, somrig stämning. Så glad att polisen en stund cirklade runt festen med tre polisbilar. Fast de tröttnade såsmåningom när de insåg att folk bara hade trevligt.
När Måns var här förra helgen hade han med sig en packe svenska tidningar från flygplanet och jag kände att jag saknar nog de svenska morgontidnignarna en del här i London. Mycket nöjd blev jag därför i veckan när jag läste på nätet att det finns en news agent i Soho som har svenska tidningar och idag begav jag mig dit för att kolla om det stämde. Det var förvisso inget jätteutbud han hade, egentligen bara några franska, tyska och arabiska tidningar. Och så en Svenska Dagbladet som jag köpte och läste till kaffet.