Min insats i The Sport Relief Mile idag får nog anses som en framgång. Jag lyckades springa hela vägen, jag kom i mål före dem som dansade conga runt banan och jag fick en bra skymt av drottningen. Möjligen kan jag inte ta åt mig hela äran för de 30 miljoner pund eller så kampanjen drar in i år, inklusive kvällens tv-gala, men många bäckar små…
Och min mest oväntade medgång var att jag hittade min borttappade MacBook-fjärrkontroll i träningsskorna! Där hade den kunnat ligga rätt länge om det inte vore för dagens aktiviteter…
De håller på att sätta upp ett gigantiskt klistermärke på huset där tv-sporten sitter i förberedelse för OS. Då är det ju trevligt att det är en bild från Göteborg!
Veckans mest oväntade händelse är utan tvekan att jag anmält mig till ett löplopp! På fredag anordnas nämligen en springtävling i MediaCity till förmån för Sport Relief och ingen mindre än själva Drottningen är starter!
Jag är ärligt talat inte så lite orolig för hur det skall gå, för det var väldigt länge sedan jag överhuvudtaget sprang någonstans. Som tur är är det dock bara en mile det handlar om, så det borde väl till och med jag klara.
För att vara på säkra sidan satsar jag ikväll på att bygga på energireserven med Ben & Jerry’s. Man vill ju inte skämma ut sig inför Drottningen!
Det är säkert 15 år sedan jag stod på skridskor senast och jag var inte särskilt bra då heller. Igår kunde jag dock konstatera att britterna i allmänhet är ännu sämre så jag behövde inte skämmas när jag tillsammans med några kollegor tog en svängom på skridskobanan på Somerset House.
Det är väldigt fint där på gården och vi hade tur med vädret så det blev en väldigt lyckad dag. Himla kul att åka var det dessutom!
Och efter skridskoåkningen blev det välförtjänt afternoon tea på Soho Hotel. Rekommenderas!
Idag hade jag tagit ledigt från jobbet för att kunna bocka av ännu en engelsk institution från min lista – Wimbledon.
Grindarna öppnade kl 09:30 men strax före åtta var nog ganska lagom att dyka upp för med 6008 personer före mig i kön gjorde det att jag kom in precis före klockan tolv när spelet började.
Att komma in på området kostade väldigt rimliga £20 och då kunde man se spelet på alla banor utom de tre största och det fanns storbildsskärm om man ändå ville se vad som hände där inne.
Jag var ju framför allt där för att uppleva själva evenemanget och har ingen koll alls på sporten eller några spelare (Söderling spelade inte idag) så jag droppade bara in en liten stund här och var men det passade mig alldeles utmärkt. Och jag var positivt överraskad över hur nära man kom spelet då många banor inte hade mer än tre rader publik, om ens det.
Men det fanns givetvis banor med större läktare också.
Jordgubbar med grädde hör till när man är på Wimbledon så det missade jag förstås inte heller.
Det var en härlig atmosfär hela dagen ända från början av kön tills jag lämnade området och jag får säga att jag var väldigt imponerad av hur de lyckades få allt att flyta på så smidigt. Det kan nog bli att jag tar en vända igen nästa år.
Det är uppenbarligen 6008 pers före mig i kön till Wimbledon men solen skiner och folk är glada så det är dumt att klaga. Nu skall jag läsa den 30-sidiga kö-guiden och lära mig hur man gör när man står i en kö.
Idag såg jag Surrey County Cricket Club möta Cloucestershire i county-mästerskapen på The Oval – mitt livs första cricketmatch.
Det var faktiskt ett förvånansvärt trevligt spel att titta på men jag kan väl inte säga att jag uppfattade riktigt alla nyanserna. Ganska avkopplande (på ett bra vis) var det också för i och med att matchen skulle hålla på i fyra dagar behövde man ju inte riktigt sitta på framkanten av sitsen varje boll!
Min vän som bjudit med mig är medlem i klubben så jag hade förmånen att se matchen från paviljongen, en väldigt ståndsmässig byggnad som kändes mer som en golfklubb än en stadion. Men så var den å andra sidan från 1898.
Efter två timmar var det dags för lunch, vilken vi intog i paviljongens övre bar. Precis när spelet återupptogs efter lunch kom det sedan en skur och man avbröt igen en stund. Därefter blev det ytterligare ca två timmars spel innan det var dags för te. Från och med nu kommer jag bestämt att hävda att det inte är någon riktig sport om man inte har tepaus!
Under pausen fick man möjlighet att gå ut och studera planen lite närmre vilket jag förstås gjorde, innan jag passade på att smita iväg, 5 timmar efter att matchen började.
En väldigt trevlig dag! Nu är det bara tre dagar tills vi får veta hur matchen slutade.
Idag var jag på mitt livs första rugbymatch, en vänskapsmatch på Twickenham mellan England och Barbarians på Twickenham. De senare ett lag hopsatt av inbjudna spelare från olika klubbar och länder.
Jag vet inte om det är önsketänkande men jag får nog säga att jag föredrog spelet jämfört med fotboll och nu har jag nog lärt mig tillräckligt för att kunna se en match på tv och förstå ungefär vad som händer.
Större delen av matchen var väl ärligt talat inte riktigt någon nagelbitare eftersom det ju inte spelade någon roll vilka som vann och med 38680 åskådare var stadion inte ens halvfull. England hade länge en ganska komfortabel ledning – men när det bara återstod någon minut gjorde kom en av barbarerna fri med bollen och sprang som en galning, gjorde en snygg ”try” och barbarerna gick om och vann.
Slutresultatet blev 32-38 vilket var rättvist men vad jag förstod rätt höga poäng jämfört med en ”riktig” match.
Och om ett par veckor kan jag bocka av ännu en sport på min lista för då skall jag på cricket.
Jämfört med gårdagens utflykt blev dagens betydligt kortare – en guidad tur kring Olympic Park i östra London. Med bara drygt ett år kvar börjar det mesta ta form inför OS men det är tydligt att det fortfarande finns en hel del kvar att göra.
Det var en ganska trevlig rundtur men kanske inte så mycket kring själva anläggningarna som jag hade hoppats. Bortsett från stadion såg vi dem bara på väldigt långt håll fast samtidigt var det ju intressant att se omgivningarna och vilket lyft OS fört med sig. Jag har nog inte riktigt greppat skalan på det hela tidigare.
Natten till idag var det förresten deadline för att boka OS-biljetter. Nu är det bara att vänta två månader innan jag får veta om jag fått något av det jag bokat.
Idag är det hästkapplöpningen Grand National och i kontorets sweepstake har jag blivit tilldelad hästen Tidal Bay. Fingers crossed!
Nu har jag just bokat eller snarare ansökt om OS-biljetter för London 2012. Tack vare deras heltokiga system har man nämligen ingen aning förrän om ett par månader om man faktiskt får några biljetter, så det återstår att se.
Såhär ser min lista ut i alla fall:
Invigningsceremonin, 27/7 (inte så stor chans, förstås)
Kanotslalom, 29/7 (tror att själva anläggningen kan vara intressant)
Rodd, 30/7 (gammal rodare som man är)
BMX, 10/8 (något lite coolt)
Simhopp, 11/8 (väldigt OS-mässigt)
Avslutningsceremonin, 12/8 (inte heller så stor chans att få)
Totalt landade det på överkomliga £136 eftersom jag siktade in mig på de billigaste biljetterna då man ju faktiskt löper risken att få betala för allt man ansökt om. Tyvärr innebär väl den strategin att konkurrensen är rätt hård.
Hoppas nu bara att det går lika bra för Sverige, och för all del Storbritannien, som förr-förra gången det begav sig i London 1908:
Uppdatering: Såg nu att andra London-OS, 1948, var ännu bättre för Sverige med 44 medaljer. Bådar ju gott!
Igår var Hanna och jag och tittade på The Boat Race mellan Oxford och Cambridge. ”Det är nästan som fallens dagar!” utbrast Hanna, som är från Trollhättan, när vi såg alla snabbmatsvagnarna vid Chiswick Bridge.
Jag vet inte om det var demonstrationerna som konkurrerade eller om det var för kallt men det kändes som att det var färre åskådare än förra året, i alla fall där vi satt, så vi hade inte behövt vara fullt så tidiga som vi var. Fast det gick å andra sidan ingen större nöd på oss där vi satt med våra jordgubbar och vin.
För att göra det mer spännande höll vi på olika lag men mitt Cambridge låg hopplöst efter när de kom inom synhåll och det blev aldrig särskilt dramatiskt.
Idag markerade BT att det är 500 dagar kvar till OS (vilket torde vara mer korrekt än när borgmästaren firade igår – kvällen innan invigningen är det ju en dag kvar, inte noll) med fyrverkeri från BT Tower. Riktigt fräckt men tyvärr väldigt kort. Jag stod kvar en lång stund för att se om det blev mer men det blev det inte. Undrar om det var p.g.a. de låga molnen eller om OS-budgeten redan är slut?
Idag är det 500 dagar kvar till OS så efter jobbet promenerade jag förbi Trafalgar Square där nedräkningsklockan avtäcktes ikväll. Kul om inte annat att få se borgmästaren Boris Johnson vilket jag såvitt jag minns inte gjort tidigare.
Imorgon släpps för övrigt biljetterna till OS men de har ett väldigt märkligt system där man betalar biljetterna innan man vet om man faktiskt får någon biljett. Helt omöjligt att veta hur många olika events man skall boka för om man får alla man ansökt om blir det ju svindyrt men å andra sidan kan man lika gärna helt bli utan. Och dessutom kan man bara betala med Visa (som är officiell betalningsleverantör) och inga andra kort. Crazy.
Nåväl, hoppas att rodden som är det jag är mest intresserad av är någorlunda lätt att få biljett till.
I eftermiddag hade vi social aktivitet med projektledar- och testteamet och vi slank iväg från kontoret för att spela bowling inne i stan.
Det var faktiskt riktigt kul, även om tisdagar är min stressigaste dag på jobbet så jag kommer att ha desto mer att göra imorgon. Jag har inte bowlat så många gånger men som antyds av bilden nedan var det ingen annan som var så överdrivet bra heller så jag tycker nog att jag kom undan med hedern i behåll. Och jag fick i alla fall till en strike vilket var huvudsaken.
Jag kan förresten rekommendera bowlinghallen Bloomsbury Bowling för den som vill bowla någonstans som inte är så flashigt eller seriöst. Riktigt billigt var det också, £3 per spel, vilket väl i och för sig var någon sorts vardag-klockan-fyra-pris.
Jag har bara varit på fotboll två gånger tidigare i mitt liv och aldrig tidigare i England (första gången var i Valencia – riktigt mäktigt – och andra ett derby i Göteborg – inte lika mäktigt) så när en f.d. kollega frågade om jag ville följa med på Fulham – Manchester United tackade jag genast ja. I den mån jag håller på något fotbollslag är det nog just Fulham då de håller till nära Putney och Chiswick som jag ju har anknytning till och deras stadion ligger väldigt fint nere vid floden.
Wayne Rooney i United var tyvärr hemma med magsjuka så honom fick jag inte se vilket ju var lite synd då det är typ den enda aktive engelska fotbollsspelare jag känner till men det blev en bra match ändå. Fulham fick ganska snabbt ett mål mot sig men när man som jag egentligen inte bryr sig så mycket om resultatet utan bara vill ha en bra match var det perfekt så att de fick jobba lite. Matchen slutade 2-2 och det var ett ganska rättvist resultat som de flesta verkade ganska nöjda med.
Vi hade riktigt häftiga platser längst fram, två meter från sidlinjen. Överblicken vi missade uppvägdes lätt av hur tätt intill man var när de kom nära. Men det är lurigt att fotografera sport: ena stunden kör man på maximal zoom, andra har man någons rumpa så att den täcker hela bilden. Det är lättare på konserter där de inte för sig så jäkla fort.
Några fler bilder finns på min Flickr.
Idag blev det ännu en varm dag så efter frukost och sedvanlig tidningsläsning i parken begav jag mig på en promenad till Southbank Centre där jag fick mig en öl på terassen mot floden. Inte så dumt alls, även om det kanske var lite för varmt där i solen.
På vägen hem blev det frozen yogurt igen och jag erkände mig även till slut besegrad av värmen och köpte mig ett par shorts, jag som annars inte brukar använda shorts i stan. Provade även ut ett par sneakers som jag tänkt köpa på rea på nätet men varit osäker på vilken storlek jag skall ha, fast sedan när jag kom hem och skulle beställa hade de sålt slut så det blev inget med det.
Och mitt första besök till vadslagningsbyrån blev som sagt ingen succé. Fast det var ändå ett bra sätt att göra matchen lite intressant.
Idag var det dags för 156:e upplagan av The Boat Race, roddtävlingen mellan Oxford och Cambridge. Jag styrde som jag ”brukar” kosan till mina gamla hemtrakter och Chiswick Bridge men nytt för i år så satte jag mig på sydsidan av floden vilket gav perfekt vy hela vägen från Barnes Bridge till målet.
Cambridge ledde loppet hela sträckan som jag kunde se (tydligen ledde dock Oxford från starten) men det var ganska tajt och därmed riktigt spännande. Och onekligen rodde de med något större kraft än vad vi gjorde i roddkursen!
Det är lite lustigt egentligen hur man sitter och väntar en timme och så är det full action med båtar och helikoptrar i ett par minuter och sedan är det över.
Efter racet tog jag en promenad längs flodstranden och så småningom kom jag till Putney Bridge och hade därmed gått hela banan. Det har jag inte gjort på sydsidan av floden innan och det var en väldigt fin promenad om än ganska lerig – inte minst då tidvattnet gick upp på gångvägen.
Vid Putney Bridge var det fullt hålligång men vid det laget kände jag att det var dags att kliva på bussen hem för att äta påskgodis.
Bandbredden i hotell-wifin jag snyltar på är lite sådär så Vasaloppet stakar sig. (!)
Ikväll har jag varit på bio på Leicester Square och sett Invictus. En mycket bra film som kan rekommenderas! Morgan Freeman är verkligen lysande i rollen som Nelson Mandela som använder sig av 1995 års rugby-vm för att ena nationen.
Fast det är onekligen lite lustigt att de enda tillfällen jag lyckas känna mig engagerad när jag tittar på sport är när det är på film. Verkligheten skulle verkligen behöva lite mer regi av Clint Eastwood!
Denna morgon har jag varit på introduktionstillfälle för en 12 veckors nybörjarkurs i rodd. Tänkte att det skulle kunna vara ett bra sätt att komma lite i form och får nog säga att jag fått blodad tand.
Dessvärre är kursen överbokad så inte alla som var där kommer att få vara med. Jag är lite orolig att jag därmed diskvalificerar p.g.a. ålder men jag får hålla tummarna. Hoppas att tillräckligt många hoppar av.
Klubben som håller kursen heter hur som helst Curlew och har hemmahamn i Greenwich men träningen sker vid London Regatta Centre i en docka vid London City Airport (det är flygplatsen till höger i bilden), så det är ju inte direkt Chiswicks lummiga stränder men skyddat och bra vatten lär det ju i alla fal vara (när vi väl kommer så långt).
Dagens session var ju bara en introduktion, som sagt, och vi satt inte ens i en båt men fick i alla fall prova på att ro i en tank d.v.s. sitta som i en betongbåt med vattenrännor på sidorna för årorna (kanske ett byggprojekt hemma hos modren?). När vi väl kom så långt gick det rätt bra men först var det roddmaskin och jag har nog lite mycket ovanor från min barndoms roddbåtsrodd så det var lite mer att hålla reda på än vad jag trodde.
Om jag kommer med så är det två sessioner i veckan med tisdagskvällar i tanken och lördagsmorgnar på vattnet. Sedan är det ett par frivilliga gympass i veckan men de känns som att de kan bli lite svåra att klämma in.
Hoppas nu verkligen bara att jag kommer med!
Idag kom min Cricket for Dummies som jag beställt från Amazon. Nu skall väl äntligen jag också kunna förstå vad det handlar om!
Innan någon undrar så är det absolut inte cricket jag skall ägna mig åt på lördag – en fem dagar lång brännbollsmatch tror jag man bäst avnjuter genom ett sammandrag.
Tro det eller ej men på lördag skall jag faktiskt ägna mig åt en fysisk aktivitet! Det är verkligen dags att börja röra lite på mig och förhoppningsvis skall denna träningsform bli något jag kan fortsätta med för att komma lite i form. Mer om detta på lördag men idag var jag i alla fall ute och shoppade lite träningskläder. Det säger dessvärre en hel del om utgångsläget när jag varken haft träningsskor, -shorts, -byxor, -tröja eller -väska.
Ironiskt nog glömde jag bort gårdagens doggy bag på vägen hem och hamnade på McDonalds för middag.
På Primrose Hill och Parliament Hill är det alltid en massa folk som flyger drake av den där sorten med två snören så att man kan svänga, dyka o.s.v. Det ser rätt kul ut så jag har blivit sugen på att skaffa en dylik själv. I min enfald begav jag mig idag till Hamley’s eftersom jag tänkte att alla leksaker måste finnas där. Så var det dock inte alls så det blev inget med det. Däremot blir jag alltid smått skräckslagen i den butiken med alla anställda som tjoar och tjimmar och kastar boomeranger och allt vad det är. Fast jag hör kanske inte till målgruppen.
Lite googling säger att det skall finnas en butik i Camden som säljer drakar. Får se om jag hinner med det före helgen eller om jag kommer på andra tankar innan dess.
På dagens The Mayor of London’s Skyride var det bland annat BMX-uppvisning. Team Extreme tror jag att de hette och de var onekligen rätt säkra. Jag passade förstås på att träna på att ta lite action-bilder.
Och panoramafunktionen i Photoshop kan man uppenbarligen använda till att skarva annat än landskap. Jag vill ut och fota mer!
Extern länk: Det finns även fler bilder på min Flickr
Denna helg är jackpotten på National Lotterys systerlotteri Euro Millions hela 85 miljoner pund. Det är onekligen en helt förskräckligt massa pengar! En miljard kronor vore ju dumt att missa så på lunchen köpte jag två rader. Har ännu inte riktigt bestämt allt jag skall göra med pengarna när jag vinner men det ger sig nog.
Notera förresten att jag bedömer att chansen att vinna är tillräckligt stor för att bry mig om att maskera lottnumren på bilden så att ingen kopierar min lotter…
Den här sommaren pågår cricketturneringen The Ashes mellan England och Australien och denna helg är det sista och avgörande matchen. En kollega har tagit tre dagars semester för att följa detta femdagars spektakel på plats på The Oval men själv sprang jag istället av en slump på arrangemanget Cricket in the Park i Regent Park idag. Hur mycket folk som helst som satt med picknick och tittade på storbildskärm. Och så fick jag en fiffig engångspicknickfilt som jag nu har liggandes i min väska så att jag alltid är beredd.
Egentligen var det inte alls cricket utan jazz jag var i parken för att titta på så det fick jag göra också. Sanna lockade med fika för att få med mig och en fika tackar man ju inte nej till – inte ens om det spelas hissmusik till. ;)
På puben efter jobbet idag bad jag min cricket-intresserade kollega att förklara hur spelet funkar. Jodå, sa han, det är en kille som kastar en boll och en annan som slår på den. Efter det är det för komplicerat att förklara.
Som ett led i min aklimatisering här i England kostade jag på mig två böcker på lunchen för ett pund styck: Leigh & Woodhouse: Cricket Lexicon och Ruth Wajnryb: C U Next Tuesday – A Good Look at Bad Language.
Cricket-lexikonet kommer jag nog inte ha så stor nytta av eftersom de inte förklarar hur själva spelet går till, utan bara ord som kan användas i referat:
Spoon: If a batsman spoons a shot it is always mistimed and it often offers a dolly to a waiting fielder: ’Steve Adshead spooned a loose drive to cover’; ’Dravid’s dismal run continued, as he spooned a harmless short ball straight down Johnson’s throat’.
Tror att den andra boken är mer användbar om man skall smälta in här:
You can ”get the shits”, ”give someone the shits” or ”have the shits with” someone. You can be ”shit out of luck”, ”not worth a pinch of shit” or find yourself ”in deep shit”. You can ”know your shit”, ”get your shit together” or, either way, ”not give a shit”. There are ”lucky”, ”dumb”, ”crazy” and ”sweet” shits; ”heavy”, ”deep” or ”nasty” shit; ”bull”, ”horse” or ”chicken” shit. Oh, and before I forget, you can also ”throw”, ”sling”, ”catch” or ”cop” shit.
Hon ägnar faktiskt ett helt kapitel bara åt ordet ovan. De andra orden som tas upp skall jag nog inte nämna här om jag inte vill ha min blogg svartlistad för olämpligt innehåll…
Idag när jag gick hem från jobbet stod det plötsligt ett tivoli i parken. Jag tyckte lite synd om personalen eftersom det var i det närmaste folktomt så jag prövade lyckan på skjutbanan, vilket inte var särskilt svårt då man sköt på två meters håll. Trots att jag tack och lov satte alla skotten fick jag bara en jätteful Ior i pris. Någon som vill ha?
Idag var det London Marathon och jag tog mig pliktskyldigast en kort titt. Jag måste erkänna att jag tycker att det är ganska tråkigt att titta på folk som springer. Fast lite intressant är det ju förstås att kunna promenera mitt på Embankment utan att bli påkörd.
Fortsatt envetna regnskurar hela dagen och det enda vädret dög till var shopping. Nu får det väl ändå ta och bli lite sol snart.
Idag kände jag mig stolt över att vara brittisk när vi (Måns och Michel är på besök över helgen) i hällande ösregn, enligt uppgift tillsammans med uppskattningsvis 250 000 andra och 7 miljoner tv-tittare, såg Oxford utklassa Cambridge i den 154:e årliga rodden mellan skolorna. Målgången var vid Chiswick Bridge här i närheten och på grund av det blåsiga vädret var det förhållandevis låga odds hos vadslagningsbyråerna att någon av båtarna skulle sjunka, men det gick tack och lov bra.