I UK betyder first name verkligen första namn vilket innebär att jag som heter Lars Magnus Michael i formella sammanhang heter Lars. Dock har jag slarvat en del och har t.ex. de flesta räkningarna ställda till Magnus vilket innebär att de inte går att använda som proof of address för Lars samtidigt som min provisional licence inte funkar som legitimation för Magnus. Och Magnus betalar council tax men Lars är registrerad för att rösta.
En riktig röra med andra ord och jag har nu till slut bestämt mig för att reda ut den en gång för alla genom att kasta om mina namn så att mitt förnamn kommer först.
I Sverige är det väldigt enkelt – det är bara att göra en anmälan om namnändring till Skatteverket. Här har de dock ingen folkbokföring och det finns ingen central instans att skicka sin namnändring till. Istället skriver man ett omständligt formulerat papper som man skickar till alla ställen där man behöver uppdatera sitt namn.
Jag kopierade min text från en bloggartikel jag hittade och det skall bli mycket spännande att se om det funkar. Om inte får jag antagligen låta den svenska namnändringen slå igenom först och sedan försöka ta det därifrån. Jag misstänker att jag, som engelsmännen skulle säga, öppnat en hel burk med mask.
Det här blir ett kort och lite krypiskt inlägg…
Jag hade slutligen mitt möte idag och det blev precis så smutsigt som jag var rädd för. Positionerna verkar låsta och diskussionerna återupptas imorgon.
Det får inte vara lätt.
Nu har jag kommit hem till London och i det närmaste packat upp färdigt. Resan gick bra även om den faktiskt innefattade något av ett äventyr. Piloten avbröt nämligen första landningen på relativt låg höjd och drog fullt och lyfte igen. Tydligen visade någon lampa att ett landningsställ inte fällt ut sig ordentligt. Kaptenen kom ut i kabinen och okulärbesiktigade landningsstället (”It looked very nice” sa han i den engelska versionen i högtalarna) innan vi landade utan incidenter med brandbilarna i beredskap för säkerhets skull. Det var väl aldrig någon som var direkt orolig men det var ändå ganska skönt när vi väl stod på marken utan något Dash-liknande spektakel.
I övrigt gick resan väldigt smidigt och mina 4 kilo övervikt (väskan alltså – obs det!) orsakade inga problem. Tack så mycket för den här julen! Och tack för skjutsen Teresia och Johan!
Nu är helgen slut även för mig efter gårdagens julklappsköpardag. Mycket folk var det förstås på stan, trots att det var måndag, men inte värre än att jag härdade ut och nu nästan är klar med julklapparna. Skönt!
Annars var nog det intressantaste som hände igår att bussen blev stoppad av polisen för någon trafikförseelse. Jag som trodde att de hade fribrev. Det verkar ofta så i alla fall.
Jag hade uppenbarligen samlat på mig lite bredbandsabstinens i väntan på bredbandet. Jag blev sittande framför datorn hela gårdagskvällen och hela förmiddagen. När jag väl lyckades slita mig blev det en vända in till stan med målet att klippa mig men det var så mycket folk hos frisören att jag inte orkade utan gick och tittade lite i affärer istället. Dagens mest dramatiska händelse bjöd hemresan på när min buss krockade. Eller, ja, den touchade i alla fall in i bilen framför vid Oxford Circus och alla fick gå av bussen och ta nästa.
Dagens bästa klipp gjorde jag i en bokhandel här i Chiswick. Utanför hade de Oxford Student’s Dictionary för £2.99 och när jag kom in visade det sig att det dessutom var 25% rea. £2.25 blev det till sist och det får jag säga är ganska överkomligt för en ordentlig engelsk ordlista.
I tisdags fick jag en tydlig påminnelse att det är dags att skaffa en hemförsäkring. När jag svängde runt näst sista hörnet på väg hem från jobbet fick jag se lågor stiga mot skyn genom taket på grannhuset och hela gatan var fylld med brand- och polisbilar. Det är bara fyra meter mellan det huset (någon sorts möbelfirma) och mitt hus och jag bor i uppgången näst närmast. En smula förvånande släppte polisen ändå in mig med reservationen ”We may have to evacuate the building later”.
Eftersom jag bara var hemma och vände ställdes jag inför en lite ovanlig riskanalys: vad är mest sannolikt, att min bärbara dator brinner inne så att jag borde ta med den till konserten jag är på väg till – eller att den i så fall blir stulen/förstörd på konserten? Bestämde mig till slut för att lita på brandkåren och lämna datorn hemma vilket i slutändan visade sig vara rätt val.