Just nu öser regnet ner och jag hoppas verkligen att det slutar tills imorgon bitti. Nu ikväll inleddes nämligen en 24 timmar lång tunnelbanestrejk så efter helgens cykeluppvärmning blir det till att göra cykelpremiär till jobbet imorgon.
Nu hade det ju varit förträffligt fiffigt om jag redan köpt den där skotern jag är sugen men jag har bordlagt det projektet lite. Som det är nu promenerar jag nämligen oftast när jag skall någonstans men jag misstänker att jag med en skoter utanför dörren skulle låta latheten ta överhanden och ta skotern i alla lägen. Jag får slå vakt om den lilla motion jag får.
Ganska skönt är det hur som helst att jag jobba på görbart cykelavstånd (ca 7 km) eftersom bussarna tenderar att fastna i trafiken när många tar bilen under strejken. Förra gången det begav sig tog det mig 3 timmar att ta mig hem från Chiswick där jag jobbade då, vilket är ganska lång tid när man sitter hopklämd på en dubbeldäckare…
Imorgon och i övermorgon har jag förresten introduktionskurs på jobbet så då skall jag få se lite mer av de andra delarna av företaget vilket skall bli kul. Lite jobbigt bara att det är just imorgon för det hade varit lugnare att inte ha någon direkt tid att passa när jag skall cykla.
På min gamla high street i Chiswick ligger det en skoterbutik som jag gått förbi och kastat lystna blickar genom fönstret tidigare. Idag styrde jag kosan dit för att titta lite mer seriöst eftersom mitt skoterprojekt i högsta grad fortfarande lever efter att jag tagit min CBT. Att det blir en Vespa om det blir något har varit klart hela tiden så det handlar mest om att välja modell och färg. Det blir nog att jag köper en svart (till färgen, alltså!) men jag får nog hålla mig tills jag löst det där med jobbet så att jag vet om jag jag fortsätter ha skoterpendlingsavstånd.
När jag är i Chiswick passar jag oftast på att titta in på min favoritpub The Barley Mow och så även idag. Det var väldigt tomt på uteserveringen där jag åt min burgare och surfade ipad men desto mer folk där inne som kollade på fotboll.
Passade även på att promenera förbi min gamla gata, vilken var sig tämligen lik, innan jag satte mig på uteserveringen på ett café med min tidning. Eller jaja, Starbucks dårå.
Chiswick är väldigt mysigt såhär års.
Idag har jag tagit min CBT, compulsory basic training, för motorcykel. Jag lutar ju mot att skaffa en scooter och här i UK fungerar det så att man tar en endags lektion, CBT. Om man inte gör bort sig alldeles på denna så får man ge sig ut och övningsköra med upp till en 125cc motorcykel på egen hand i två år innan man antingen måste köra upp eller ta lektionen igen.
Efter att ha läst en väldigt bra guide om allt man behöver tänka på av min bloggkollega Stina i London föll valet på Elite Motorcycle Training i Wimbledon som hon rekommenderade. Dagen började med en kort teorilektion för att gå igenom de viktigaste bitarna med utrusting, lagar och farliga situationer varpå vi begav oss till en närbelägen asfaltsplan för praktiska övningar med körning mellan koner. Jag hade bokat en automatväxlad skoter (som ju är det jag siktar på att skaffa) så för mig var det väldigt mycket lättare än för de som behövde bekymra sig om koppling och växlar.
Efter lunch var det sedan ytterligare lite teori innan vi gav oss ut på riktiga vägen i två timmar. Vi delade upp oss så att vi var två elever per instruktör och fick turas om att köra längst fram och följa instruktioner via radio: ”vid trafikljusen, sväng höger” o.s.v.
Efter körningen avslutade vi med att gå igenom vad vi gjort fel (bland annat sneddade lite väl mycket på ett ställe vilket jag väl kunde hålla med om inte var så snyggt) men inget var värre än att jag fick mitt intyg. Den andre eleven med samme instruktör fick däremot ge sig ut ytterligare en halvtimme för att finputsa växlingen. Skönt att jag valde automat!
CBT:n är inte ett prov utan en lektion men för att man skall få sitt intyg måste läraren känna sig bekväm med att släppa ut en i trafiken på egen hand. 90% lyckas första gången och jag misstänker att de återstående 10% alla kör med manuell växel för med automat var det inte särskilt svårt.
Nu har jag alltså allt jag behöver för att kunna köpa mig en scooter och ge mig ut. Målet med CBT:n var för min del lika mycket att se om jag gillade att köra scooter som för att få intyget och det gjorde jag verkligen – i själva verket var det himla kul! – så det är nog ganska stor chans att jag går vidare köper mig en.
Mitt blivande kontor ligger som sagt på perfekt avstånd för att pendla med hjälp av en scooter så nu kan det nog äntligen bli av att jag skaffar en.
Första steget tog jag faktiskt redan i november när jag skaffade en provisional licence men innan jag får ge mig ut på vägen måste jag även gå en CBT-kurs (Compulsary Basic Training) vilken jag bokat nu i kväll. Sista söndagen i maj blir det att jag skall ner till Wimbledon för en heldagskurs (min bloggkollega Stina i London rekommenderade stället på sin blogg). Skall bli spännande!
Sedan skall det bara vara att köpa scootern och börja köra, förutsatt att jag fortfarande tycker det verkar vara en bra idé.
Idag kom jag ett steg närmre att kanske skaffa mig en skoter i och med att jag fick min provisional licence med posten. Och mitt pass kom tillbaka häromdagen vilket var en lättnad.
En provisional licence är motsvarigheten till vårt lämp och innebär alltså att man får lov att övningsköra och på skoter får man göra det med sig själv efter blott en lektion och en sådan är nu nästa steg för mig. I slutänden var pappersarbetet inte särskilt krångligt alls: allt jag behövde göra var att fylla i en ansökan på nätet, skriva ut och skriva på ett papper och skicka in det tillsammans med ett foto och passet som legitimation.
Om min far nu är besviken på att britterna gett upp sina papperskörkort för ett behändigare format med foto så följer det i alla fall med ett A4-papper (”Counterpart Driving Licence”) som man måste visa fram tillsammans med körkortet så det känns i alla fall lite torftigt fortfarande.
Lite lustigt hur som helst att det var en massa krav på fotot för att godkänna det och sedan lyckas de klippa hakan av mig när de sätter kortet på körkortet…
Är fortfarande sugen på det där med en skoter och sitter och fyller i ansökan för en provisional licence. Pappersarbetet verkar faktiskt inte så besvärligt som jag först trodde. Lite oroväckande är det dock att de bedömer att oddsen för att jag skall stryka med när jag ger mig ut på vägen är tillräckliga för att be om mina organ…
Jag har väckt lite liv i funderingarna på en skoter igen eftersom det skulle kunna vara ett smidigt sätt att ta mig till Euston Station om morgonen. Är faktiskt tillräckligt sugen för att det skall kännas som idé att sätta igång med det administrativa åtminstonne.
I Chiswick brukade jag ibland gå förbi en skoterbutik som tycktes mig välsorterad och om jag förstått rätt köpte min ”bloggkollega” Stina sin skoter där och verkade nöjd med det så i dag bestämde jag mig för att dra dit och höra hur det funkar. När jag väl kom dit visade det sig dock att öppettiderna på webben inte stämde och de hade hunnit stänga så projektet kom av sig något.
Istället har jag nu gjort lite förnyad googling och kommit fram till följande. För att kunna köra en skoter behöver jag först och främst en ”provisional licence” (”lämp”?). Det skall bara vara att ansöka om det men det verkar lite meckigt då man skall ha bevis på var man bott de senaste tre åren (gasräkning antar jag) och skicka in passet i original tillsammans med ett foto som vidimerats av en person man känt i minst 2 år och som dessutom bott i London de senaste två åren. Det sista blir ju det svåraste.
Nåväl, kan väl vara spännande med en liten byråkratisk utmaning.
När jag väl har en provisional license behöver jag bara gå en endags CBT-kurs (compulsary basic training) innan jag får ge mig ut på vägen själv med en 50cc som övningskörare (d.v.s. L-skylt på och inte skjutsa och inte köra på motorväg) i max två år innan jag måste köra upp eller gå om CBT-kursen.
Får se hur detta går eller om jag kommer på bättre tankar innan pappersexercisen är klar. Jag har i alla fall skickat efter blanketten vilket ju är en början.