Last Night was wild!
London, söndag 11 september 2011 kl 08:04
Jag har sett Last Night of the Proms på tv så många gånger att det kändes smått otroligt att plötsligt själv stå där inne själv i Royal Albert Hall, tio rader från scenen. Och jag hade dessutom hamnat precis framför de riktiga veteranerna som hade med sig en helt fantastisk arsenal av party poppers, flaggor, tutor, konfetti och ballonger. Jag instämmer i vad en annan besökare entusiastiskt sa: ”Jag har alltid undrat varifrån allt oväsen på Last Night kommer ifrån – nu har jag sett er med egna ögon!”.
Om man skall rikta någon kritik så var det nyskrivna öppningsstycket en fullkomlig kakofoni och det är också smått skandalöst att orkestern även i år utelämnade Fantasia on British Sea Songs, den där de spelar ikapp med publiken. Fast bortsett från det var det som det skulle.
Och när det sedan brakade loss på riktigt med det traditionella programmet med ”Land of Hope and Glory”, ”Rule Britannia” och ”Jerusalem” ville jag att det aldrig skulle ta slut. Mer gåshud än så blir det inte och det gick alldeles för snabbt innan det blev dags för den avslutande nationalsången. Och när publiken sedan fattade varandras händer och stämde upp i den ”spontana” Auld Lang Syne kunde jag fortfarande knappt fatta att där stod jag, mitt i Albert Hall under Last Night of the Proms.
Är det för pretentiöst att skriva att mitt liv nu är en smula mer komplett än tidigare?
Jag lämnade Albert Hall och årets Prom-säsong med vad som väl är ett minne för livet och eftersom jag stått där jag stått och blivit fullkomligt täckt av konfetti yrde det festligt omkring mig under hemfärden. Mycket praktfullt!
Prom: publikens val
London, lördag 3 september 2011 kl 12:53
Gårdagen spenderade jag mest hemma i väntan på en leverans. Ganska löjligt att behöva vara hemma en hel dag för att ta emot ett par jeans – det förtar liksom lite meningen med e-handel.
Nåväl, på kvällen var det i alla fall dags för prom igen. Denna gången var det publikens val. När man anlände fick man en låtlista med 285 musikstycken att välja mellan och en biljett med ett nummer. Sedan drogs det ett antal nummer (ur bastuban, faktiskt) och de som vann fick välja musikstycken och sedan fick publiken rösta om förslagen. Väldigt kul idé men tyvärr valdes det ganska tråkiga musikstycken så det blev inte direkt någon historisk prom.
Före konserten blev det middag på Côtes uteservering. Det gäller att ta till vara vad som nog är det sista vi ser av sommaren!
Detta var sannolikt min sista prom före Last Night of the Proms nästa helg. Jag kan knappt bärga mig tills dess!
Prom: Hooray for Hollywood
London, tisdag 30 augusti 2011 kl 09:09
Det var lätt att utbrista ”Hooray for Hollywood!” efter gårdagens prom med just denna titel. Kvällen bestod av filmmusikalmusik från 30-talet till 60-talet med bland annat en hyllning till Fred Astaire and Ginger Rogers. En genre jag nog inte tidigare visste att jag uppskattade men som lämnade mig med ett brett leende.
Prom: Svansjön
London, måndag 15 augusti 2011 kl 23:19
Kvällens prom var Svansjön och eftersom en balett utan dansare inte är så visuell att man måste se den slank jag upp till galleriet för att kunna sitta ner.
Publiken där uppe är ganska avspänd jämfört med dem där nere och synen påminner mig inte så lite om den gången jag spenderade en natt på Stansted. Folk har med sig filtar och sitter och ligger överallt. En del läser böcker, andra surfar på mobilen. Vissa tittar förvisso på orkestern men jag såg även de som spelade schack och någon som löste korsord.
Musiken var förstås vacker men nästa gång jag ser Svansjön väljer jag nog en föreställning med dansare.
Comedy Prom
London, söndag 14 augusti 2011 kl 07:39
Igår var det dags för historiens första prom-com. Ärligt talat var det kanske inte riktigt var min typ av humor och jag hade en smula svårt för Tim Minchin som ledde det hela men det var ändå en milt underhållande kväll. Bäst var en otroligt duktig beatboxare vid namn Beardyman och en mimare. Och det faktum att de hade en mimare på en radiosänd konsert! Det var även kul att se orkestern skoja till det lite – det skall bli intressant att se om trumpetaren som fick gult kort får spela nästa konsert!
Film Prom och Spaghetti Western Prom
London, lördag 13 augusti 2011 kl 02:16
Ikväll var det första gången jag hade två proms på samma kväll. Först ut var en Film Prom med filmmusik. Den hade jag väldigt höga förväntningar på men tyvärr var den väldigt ojämn. Visst fanns det ståpälsresande höjdpunkter som musiken från Psycho (den såg ut att slita rätt hårt på stradivariusarna), Star Wars, Schindler’s List (jag önskar att de hade en hel John Williams-prom!) och ett utmärkt James Bond-medley men det fanns också transportsträckor, varav en var direkt plågsam.
Som extranummer fick vi något av en försmak av den följande promen, The Good, The Bad and The Ugly. Den gjorde sig väldigt bra med full symfoniorkester!
Kvällens andra prom hade jag däremot inga direkta förväntningar på men den visade sig vara en riktig höjdare. Även om The Spaghetti Western Orchestra som spelade var mest på skoj och bitvis spelade på ganska bisarra instrument, som t.ex. cornflakespaket och gummihandskar, lät det i huvudsak som det skulle. Samtidigt var det väldigt underhållande. Och det kändes faktiskt lite stort att äntligen få höra Ennio Morricones musik live.
På slutet blev det rent av allsång i The Good, The Bad and The Ugly med ena halvan sjungandes ”a-i-a-i-ahh”-biten och andra halvan ”wa-wa-wah”. En något ovanlig upplevelse i Royal Albert Hall men det lät faktiskt förvånansvärt bra!
Prom: Human Planet
London, söndag 24 juli 2011 kl 09:28
Gårdagens konsert var nog en av de jag sett fram emot mest – Human Planet, med musik från dokumentärserien – och jag blev inte besviken. Symfoniorkestern, spelandes till spektakulära scener ur serien på storbildskärmar, varvades med musiker från Grönland, Afrika, Mongoliet, Ryssland och jag vet inte vad. Flera av dem hade aldrig ens varit utanför sitt eget land tidigare och där stod de på scenen i Albert Hall!
Vilken fantastisk mångfald det finns! Med risk för att låta pretentiös lämnade jag faktiskt Albert Hall med ett lite större hopp om mänskligheten än innan. Och det är ju inget dåligt betyg för en konsert.
Men höjdpunkten var ändå ett nummer precis efter pausen, vilket kommer att utgöra klimax i en dokumentär om ”The Scrapheap Orchestra”. Hela symfoniorkestern spelade på instrument tillverkade av skrot, t.ex. en cello tillverkad från en bensintank, en tvärflöjt gjord av ett rör med bestick som klaviatur och en cymbal som utgjordes av en helt fantastisk anordning inkluderande en säng. Och med dessa instrument åstadkom de musik som i det stora hela lät som en vanlig orkester.
Klassisk musik brukar annars inte riktigt nå mig fullt ut men spänningen att se om de lyckades ta sig igenom stycket av Vivaldi de gett sig på gjorde det till något alldeles särskilt och de stående ovationerna de fick var väl förtjänta.
Kvällens konsert får jag möjlighet att återuppleva när den visas på tv på fredag och dokumentären om The Scrapheap Orchestra kommer på tv senare i höst.
Prom: The Gothic
London, söndag 17 juli 2011 kl 22:33
Ikväll var jag med största sannolikhet på den största konsert jag någonsin kommer att få uppleva. Inte sett till publiken men till ensemblen som bestod av två symfoniorkestrar och 9 körer – totalt över 1000 pers!
The Gothic är enligt Guinness Rekordbok världens största symfoni och framförs av logistiska skäl inte särskilt ofta. Senast i Storbritannien var 1980 och kvällens konsert sålde slut samma dag de släppte biljetterna. Inte bara för var det många som ville se den utan även för att antalet platser var så begränsat då de fått ta en inte obetydlig del av läktaren i anspråk för att få plats med alla musiker och körsångare.
Där jag stod, långt fram i mitten, hade jag därmed ljud 180 grader omkring mig vilket förstås var riktigt mäktigt. Helt omgiven av pukor och bastubor så att jag kände trycket i bröstet var det ganska lätt att överse med att det blev lite drygt att stå i två timmar utan paus och att melodin inte direkt var något som satte sig på hjärnan.
Nästa prom för min del blir sannolikt på lördag. Den gången ingår det dessutom tv-underhållning.
First Night of the Proms
London, lördag 16 juli 2011 kl 00:54
Så har jag då begått min Proms-premiär i och med kvällens First Night of the Proms i Albert Hall. Riktigt häftigt att vara där! Det var väl kanske i sig inga direkta brottarhits (även om den 19-årige pianisten, den yngste solist de någonsin haft, var fantastiskt duktig) men Albert Hall är alltid Albert Hall och med klassisk musik kommer den onekligen mer till sin rätt än vid de rockkonserter jag varit på där tidigare.
Bäst (och mest oväntad) var tro det eller ej När Juldagsmorgon Glimmar som tydligen egentligen är en tysk folkmelodi vilken även Brahms lånat i ett av sina verk.
I pausen slank jag upp till min kollega som stod längst upp. Förvånansvärt nog var ljudet nästan bättre där uppe. Samtidigt kändes det lite som en flygplats på natten med folk som satt och låg på golvet, hade filtar, läste böcker och allt vad de gjorde. Lite annorlunda mot vad jag föreställt mig…
Nästa prom jag tänkt gå på är på söndag. Den tror jag kan bli ganska spektakulär.
Exalterad!
London, fredag 15 juli 2011 kl 08:19
Ikväll börjar Proms-säsongen och i år är jag en prommer för jag har säsongsbiljett! Skall jag vara ärlig är det ju framför allt Last Night of the Proms jag är ute efter och en säsongsbiljett var ett enkelt sätt att få biljett dit men nu när jag väl har den så finns det ju mycket att gå och lyssna på.
Jag är inget inbitet fan av klassisk musik så jag satsar framförallt på de populistiska delarna av programmet, inklusive Human Planet Prom, Film Prom, Spaghetti Western Prom, Comedy Prom, Hooray for Hollywood Prom och Audince Choice Prom men något lite svårare får jag nog gå på också. Skall bli riktigt kul!
Fast jag vet inte riktigt om mitt refuserade passfoto jag använde till kortet riktigt lyckas förmedla min entusiasm…
Last Night of the Proms i Hyde Park
London, söndag 12 september 2010 kl 10:07
Att få biljett till Albert Hall för Last Night of the Proms är förstås väldigt svårt men för oss som inte lyckas arrangeras Proms in the Park med uppträdanden och sedan storbildskärmar med de avslutande låtarna innefrån hallen.
Det hela är ett ”picnic style event” så jag fick äntligen användning för min engångspicknickfilt där jag fick sällskap av Marja och Hanna. Värre kan man ha det än att sitta i parken och dricka medhavt vin i solnedgången och lyssa på musik. Artisterna på vår scen där ute i parken inkluderade bland annat José Carreras, Neil Sedaka och Brian May. ”We are the Champions” med originalgitarrist och 40 000 pers i allsång var allt ganska fräckt.
Sedan kopplade de så upp oss mot Albert Hall för sista halvtimmen av konserten så att vi bland annat fick avnjuta Rule Britannia, Jerusalem, Hope and Glory och God Save the Queen. Och fyrverkeri (där ute, alltså!) och Auld Lang Syne. Mycket mäktigt och mycket flaggviftande!
Magnus i London
Etabl. 2007Om mig
Jag heter Magnus och bor i London. Profil »
Min blogg och jag har flyttat! Följ gärna mitt liv i Manchester på
