Cricket-testet

The Observer publicerade igår resultatet av en undersökning kallad Hopes and Fears vilken bland annat innefattade britternas inställning till invandrare. Kanske inte helt oväntat men ändå en smula desillusionerande (inte minst då jag brukar hävda att Sverige har mycket att lära av Storbritannien vad gäller integration) visade resultatet något förenklat att åsikten är att invandringen bidragit positivt vad gäller restauranger och fotboll men negativt vad gäller kriminalitet, bostadsmarknad, arbetstillgång, sjukvård och ekonomisk återhämtning.

Nu är jag ju visserligen part i målet men jag tror att de är ute och cyklar, särskilt vad gäller de två sistnämnda punkterna. Det är ju ganska tydligt hur många sjukhus och företag är helt beroende av kompetens från utanför landets gränser.

Fast det var inte alls det som fick mig att påbörja detta blogginlägg utan något som nämndes mer i förbigående:

Adding to a sense that people are more relaxed than we might have thought, and that hope lives on for a successful multi-ethnic Britain, 60% of people reject Norman Tebbit’s ”cricket” test and say people should be allowed to cheer for whichever national team they want, however long they have lived in this country.

Tack så himla mycket!

7Etikett: politik En kommentar

Paneldebatt på British Library

Det kan vara bra att vidga sina vyer ibland och ikväll gick jag på en paneldebatt på British Library. Denna var en del i deras pågående föreläsningsserie Future City om framtidens London och temat för kvällen var ”Is London growing too big too fast?”.

Panelen bestod av aritekter, stadsplanerare, samhällsvetare och en rasist. Eller han hade säkert någon ytterligare kvalifikation (han var chef för någon sorts tankesmedja) men han var inte intresserad av att diskutera något annat än att stoppa invandringen. Först därefter kunde man diskutera stadsplanering för dem som var kvar. En inte helt populär åsikt med en genomsnittlig londonsk publik…

Nåväl, vet inte hur mycket klokare jag blev på det hela taget. Slutsatsen av debatten var väl ungefär att London växer, London måste växa för att de nya ekonomierna inte skall ta över och när London växer måste man planera. Eller måste man det?

Men jag lärde mig i alla fall en sak: Londons befolkning är faktiskt mindre nu än den var på 60-talet. Det hade jag ingen aning om – jag har alltid föreställt mig en exponentiell tillväxt.

3Etikett: politik Noll kommentarer

Inflyttning på gång

Ikväll har jag varit och hämtat nyckeln till min nya lägenhet eller snarare lägenheten där mitt nya rum finns. Det känns som att det kommer att bli himla bra. Lägenheten är fräsch, läget trevligt och värden verkar väldigt bra att ha att göra med. Lägenheten är tom och nyrenoverad så jag får till och med styra vad det blir för möbler och flatmate.

Jag har lite överlapp innan jag måste vara ute från Soho så jag skall försöka flytta lite successivt de närmaste dagarna och sedan flytta mig själv i helgen för att slutligen ta de största prylarna i nästa vecka när min kollega med bil är tillbaka från semestern. Han vet inte vad som väntar honom, stackarn!

Om jag vore parlamentsledamot borde jag ha kunnat få second home allowance nu när jag har två bostäder. Hanteringen av dessa är nämligen den stora politiska skandalen här i Storbritannien för närvarande. Mona Salins Toblerone är ganska oskyldig i jämförelse med en artontusen punds bokhylla eller £4000 för att laga ett rör under den privata tennisplanen som de har begärt och fått utläggsersättning här, helt enligt reglerna. Idag tvingade parlamentet talmannen att avgå i vad som ser ut som ett försök att rädda sig själva.

0Etikett: rummet, politik Tre kommentarer

Labour eller Tory?

Igår var jag duktig och klarade av massa pappersarbtete. Bland annat skickade jag in min registrering för att rösta i det brittiska EU-valet i juni så nu måste jag sätta mig in i hur EU-politiken skiljer sig mellan partierna här. Jag har verkligen ingen koll alls.

Är dock lite fundersam på hur tillförlitligt röstningssystemet egentligen är. Jag behövde bara fylla i en blankett med namn, adress, nationalitet och över 18 år ja/nej (d.v.s. inte ens födelsedatum) och att jag lovar att jag inte kommer att rösta i EU-valet i mitt hemland. Och inte skickar man blanketten till någon central myndighet heller utan till sitt lokala council, i mitt fall City of Westminster. Det känns verkligen inte som att de har någon koll på folk, varken här eller i EU.

0Etikett: politik En kommentar