Företaget där jag jobbar har en skyttelbuss som går mellan vårt kontor nära Oxford Circus, 10 minuters promenad hemifrån, och kontoret där jag sitter. Jag har bara använt den några få gånger då jag åkt mellan kontoren i tjänsten men idag bestämde jag mig för att prova om den kan vara ett alternativ till att ta tuben när jag skall till jobbet. Det gick faktiskt alldeles utmärkt. Jag trodde att morgontrafiken skulle vara outhärdlig men det flöt på helt utan problem. Dörr till dörr tog det inte ens 10 minuter längre.
Nackdelen är väl att bussen bara går en gång i halvtimmen så jag får titta lite noggrannare på klockan än när jag tar tuben fast sparar jag in tunnelbanekortet kan det ju vara värt det. Och det är trevligt att få se lite av stan också istället för att åka under jord.
Jag tar Central Line till nya jobbet vilket innebär att jag numera promenerar till Bond Street Station varje morgon. Kortaste vägen dit går över St Christopher’s Place vilket verkligen förgyller morgonen en smula.
Allt som allt tar det knappa 30 minuter dörr till dörr för mig att ta mig till jobbet och det kan jag ju verkligen inte klaga på.
Jag trivs rätt bra med den väg till jobbet jag har numera. Det tar mig ca 40 minuter dörr till dörr varav hälften är promenad vilket är ganska trevligt, särskilt när vädret är som idag.
Jag har inte köpt något månadskort på tåget denna månad eftersom jag delar min tid mellan gamla jobbet och nya så när jag som idag åker upp till MK blir det ganska tydligt hur långt och dyrt det är.
Idag behöver jag vara tidig på jobbet vilket händer någon gång i veckan. För att maximera sängtiden brukar jag då gå upp i vanlig tid, skippa frukosten hemma och köpa med något till tåget istället. Det blir inte så stor uppoffring då (även om jag saknar morgonnyheterna på tv).
W.H. Smith på tågstationen undviker jag dock alltid sedan jag såg en stor råtta kila över golvet där.
Jag fortsätter dokumentera händelselösa vardagar med nya kameran. Denna gång bussturen från Baker Street till Euston som utgör första etappen av min jobbresa varje morgon.
Videon blev lite för skakig för att vara särskilt njutbar så jag lade på ett färgfilter för att ge den en socialrealistisk aura.
Det händer inte så ofta men ett par gånger om året blir jag faktiskt sugen på att laga mat (jag tycker annars att det är obeskrivligt tråkigt att laga mat när jag är själv). I kväll bestämde jag mig därför för att prova en av de tre små kokböcker jag jag köpte på 3 för 2 på Waterstones i helgen. Valet föll på boken ”101 Speedy Suppers” och receptet potatissallad med bacon och blåmögelost.
Resultatet blev helt ok men ärligt talat en aning smaklöst. Så himla speedy var det inte heller – 30 minuter sa receptet vilket var något optimistiskt med tanke på att potatisen (som receptet förutsatte redan var skivad) skulle stå i ugnen i just 30 minuter. Och helt billigt är det inte att laga mat upptäckte jag också, i alla fall inte jämfört med att köpa färdigmat. Nästa gång blir det nog något ur ”101 Cheap Eats” istället!
Appropå något helt annat var jag förresten inte helt nöjd med mitt tåg idag. Jag var tidig på jobbet i morse så jag kunde slinka hem en halvtimme tidigt, vilket alltid är skönt, fast av ”no valid reason whatsoever” (tågvärdens ord) blev mitt tåg inväxlat på det långsamma spåret så jag kom hem senare än om jag jobbat en halvtimme till. Mycket störande!
Tro’t eller ej men min korta busstur till Euston Station är ofta arbetsdagens höjdpunkt. Jag tycker faktiskt att det är ganska trevligt att sitta och titta ner på det londonska myllret utanför (utom när jag hamnar på 18-bussen – jag är helt överens med borgmästaren om att dragspelsbussar borde försvinna).
Jag saknar verkligen min lilla bekväma pendling som jag hade innan kontoret flyttade till Milton Keynes. I morse hade jag verkligen tur som bara blev 20 minuter sen till jobbet – det verkar som att jag kom med det sista tåget som lämnade Euston innan det körde ihop sig helt.
Som om det inte räckte med detta tågstrul som hållit på i över en vecka nu (räcker det inte med snö nu?) råkade jag på vägen hem från stationen dessutom ut för att det ställde sig en gubbe mitt framför bussen och vägrade flytta på sig för att bussen tutat på honom när han klivit ut mot röd gubbe. Vi blev stående en bra stund och inte förrän tillräckligt många arga passagerare samlat sig runt honom samtidigt som chauffören ringde efter polisen makade han på sig. Det finns alla sorters människor i en stad som denna.
Under min första månad av pendling till Milton Keynes har jag nöjt mig med ett busskort vilket räckt bra men nu när jag har träning att ta mig till två dagar i veckan passade jag på att utöka mitt tågkort till ett Travel Card. Det fina med det är att det inte kostar särskilt mycket (£83 jämfört med £99 för ett månadskort på tuben för zon 1-2) och dessutom gäller hela vägen ut till zon 6 vilket är ett väldigt stort område. Jag får ta och undersöka lite vilka nya spännande utflyktsmål som nu är helt gratis att ta mig till.
För att ni skall få en bild av hur långt bort från London mitt kontor verkligen är numera kommer här en vy från tågfönstret.
Om man bortser från att tåget går väldigt mycket mer sällan än tuben är tågresan i sig (30 minuter om man tar snabbtåget som går non-stop) verkligen inget att klaga på. Det är onekligen ganska avkopplande att sitta och se fält med får och kor fladdra förbi. Fast på eftermiddagen kan det vara lite väl avslappnande – det är inte helt ovanligt att jag somnar på vägen hem.
Inser nu att det i det här inlägget hade passat med en oldsbergesk ledtråd. Hmm… ”Vi tar raka vägen till…” (hela Milton Keynes är ritat med linjal)… öh… äh.
Till mitt månadskort på tåget var jag tvungen att ha ett fotokort (de har ju inga id-kort här) och det kommer att bli ett trevligt minne av mitt semesterskägg som fortfarande fått vara kvar från härom veckan.
Idag var det så premiärpendling till nya kontoret i Milton Keynes. Det gick förhållandevis smidigt, särskilt på morgonen.
Jag tar numera bussen från Baker Street Station till Euston Station vilken tar 9 minuter om man bortser från promenaden och sedan tar snabbtåget 30 minuter. Idag gick jag hemifrån 20 minuter tidigare än när jag åkte till Chiswick men det visade sig vara onödigt tidigt då jag fick vänta en bra stund på Euston. Imorgon stannar jag nog hemma 10 minuter till vilket ger en restid på en timme och tio minuter dörr till dörr.
Själva arbetsdagen var förvånansvärt produktiv och vi kom igång rätt bra. Dock hade alla mina saker förutom datorn kommit bort i flytten då någon hade tyckt att det såg ut som ett kontorsmatrielförråd och ett sånt fanns det ju redan… Nåväl, förhoppningsvis skall grejorna komma tillbaka imorgon. Jag har oredovisade kvitton för utlägg på säkert £80 i lådan så det får jag verkligen hoppas.
Mina muffins hittades i alla fall så småningom i botten på en låda med kablar.
Veckans storm i ett vattenglas måste ha varit avlägsnandet av Thamesen från tunnelbanekartan för att göra den mindre plottrig. Jag tror nog ärligt talat att uppmärksamheten i media mest beror på att det är roligt att skriva rubriker som den ovan.
Uppståndelsen blev hur som helst till slut tillräckligt stor för att borgmästaren skulle beordra att floden skall återinföras i nästa version av kartan. Kanske borde jag hålla hårt i mitt ex om det blir värdefullt på samma sätt som ett mynt utan baksida?
Zonerna som försvann från kartan i samma veva och som till skillnad från floden faktiskt påverkar själva resan (mitt månadskort gäller för zon 1-2) skall man däremot bara ”titta på” att rita ut igen. Tur att borgmästaren fokuserar på rätt sak.
Varje morgon tar jag tunnelbanan från en av världens äldsta tunnelbanestationer, Baker Street Station. Min hemmastation invigdes nämligen 1863 som en av stationerna på världens första underjordiska järnväg. Själva perongen har bytts ut sedan dess då den var av trä men väggar och tak är original. Tyvärr är det inte längre solljus utan lysrör i
Jag trivs ganska bra med min lilla jobbpendling. 40 minuter dörr till dörr tar det ut till Chiswick och en Metro räcker hela vägen från Baker Street till Hammersmith och sedan är det bara några få stationer till på District Line. Det tyck det dock bli ändring på. Av allt att döma verkar det som att vårt kontor skall flytta till huvudkontoret i Milton Keynes!
Att pendla till MK blir onekligen en aning värre: tåget tar visserligen bara 30 minuter från Euston men så skall man ta sig dit och lyckas tajma tåget som går med 20-40 minuters mellanrum. För mig vore det nog ändå en ganska bra flytt då vi får en ok deal för att gå med på det (inte imponerande men inte heller helt förnedrande) och karriärmässigt ger det nog lite mer möjligheter eftersom vi i Chiswick har blivit så få och livet som projektledare är ganska ensamt där. I MK kanske jag rent av får en chef mer än en dag i veckan!
Nåväl, vi får se hur det artar sig. Värt att ge det ett försök i alla fall – omväxling förnöjer.
Jag började ju pendla till jobbet för någon månad sedan och på allmän (eller i alla fall pappas) begäran kommer här lite bilder på vägen jag promenerar till tunnelbanan på morgonen.
Allt som allt tar min pendling knappa 50 minuter vilket är ganska lagom. Kliver utanför dörren 07:45 (fast jag skall nog börja gå hemifrån en kvart senare för att inte komma för tidigt). Promenaden ner till Embankment är en trevlig liten morgonpromenad på 12 minuter och leder förbi Leicester Square och Trafalgar Square. Sedan tar tuben 25 minuter vilket är ganska precis vad Metro tar att läsa. Får jag inte sittplats med en gång brukar jag få det efter en hållplats eller två. Hoppar av vid Turnham Green och vägen därifrån till kontoret kan ni ju.
Känner mig redan som en van pendlare, om än inte särskilt förhärdad. På det hela taget är det väldigt smärtfritt eftersom jag ju åker mot strömmen.
Nu har jag precis kommit fram till kontoret efter min första pendling från nya lägenheten och det gick galant. Bortsett från ösregnet hade jag en fin promenad förbi Leicester Square och Trafalgar Square. Jag tog nämligen tuben från Embankment och det blir nog så jag gör i fortsättningen också eftersom jag på så vis slipper byte och dessutom får sittplats. 50 minuter dörr till dörr tog det (inte mycket folk alls så dags åt det hållet) och jag får ta och experimentera lite med hur dags jag går hemifrån eftersom jag blev drygt 20 minuter tidig. Fast å andra sidan kan jag ju kanske äntligen själv få använda de 30 minuterna flextid jag infört på kontoret.
Det är onekligen rätt segt att ha så lång väg till jobbet som jag har just nu. Jag går hemifrån 07:40 (börjar kl 9) och kommer hem typ halv åtta (slutar 17:30). Då blir det inte så mycket tid att göra annat än att jobba. Idag hade jag dessutom min första riktigt engelska lunch då jag åt trekantsmacka framför datorn på jobbet. Men i nästa vecka blir det skillnad med 5 minuter gångväg till jobbet, vilket gör att jag sparar 3 timmar resväg och dessutom kan äta lunch hemma. Det skall bli oerhört skönt.
(om nu bara pappersexercisen löser sig)
Idag var min fösta dag på nya jobbet. Det verkar väldigt lovande. Det är förstås mycket att ta till sig i början, men de verkar ha sund inställning till det mesta, så det skall nog lösa sig. Idag har det förstås mest varit introduktion, med genomgång av olika kunder o.s.v. Kortfattat är det jag skall göra att sitta som kontaktyta mellan marknadsavdelningen och utvecklingsavdelningen och se till att utvecklingsarbetet flyter på.
Pendlingsavståndet är ganska drygt härifrån Mitcham till Chiswick. Börjar med spårvagn till Wimbledon, sedan tunnelbana (fast ovanpå marken) till Earls Court och tunnelbana (även den uppepå) till Chiswick Park. Till jobbet gick det rätt och på 1.15h men hem tog 20 minuter längre och var ståplats hela vägen från Earls Court och hem. Tur att jag inte skall pendla särskilt länge.