Idag har brorsan och jag minsann varit kulturella. Vi började nämligen dagen på The Air Gallery i Mayfair där utställningen The Art of Mapping pågår, en utställning med konstverk inspirerade av kartografi. Klart sevärd!
En sak som länge stått på min att göra-lista är konstutställningen The Museum of Everything på Selfridges, inte minst då jag gillar deras skyltar utanför. Eftersom det är sista helgen den här helgen fick jag idag äntligen tummen ur och gjorde ett besök.
Tyvärr blev jag väldigt besviken. De flesta tavlorna såg ut som om de målats av lågstadiebarn men såvitt jag förstod var det inte ens riktiga barn som målat dem, utan konstnärer. ”Självlärda” sådana, enligt utställningens manifest.
Intrycket grumlades också av att det satt skyltar överallt med ”No Photography. £1000 penalty”. När jag såg den första skylten trodde jag ärligt talat att det var ett konstnärligt alster och tänkte ”Så på kornet! En angelägen och precis betraktelse av vår samtid” men när jag såg fler insåg jag att de nog menade det. Synd, för annars hade det varit det bästa konstverket.
Ikväll var jag en smula kulturell och tog vägen förbi National Portrait Gallery där utställningen för BP Portrait Award 2011 öppnade idag. Inte helt oväntat var det mängder av riktigt snygga porträtt och jag blev kvar en lång stund. Tur att de har öppet till kl 21! (torsdagar och fredagar)
Hmm, undrar förresten om det vore för narcissistiskt att låta måla ett gigantiskt porträtt av sig själv och hänga över soffan i vardagsrummet?
BP Portrait Award pågår fram till 18 september.
Jag borde nog se mig om lite bättre när jag är ute och går för det finns så mycket som är lätt att missa. På vägen hem från bussen lade jag t.ex.märke till den här skylten som någon modifierat på ett ganska skojigt vis.
Igår före roddturen var vi faktiskt en smula kulturella och gick på fotoutställning. Jag hade inte förstått innan var Photographers’ Gallery har sin temporära lokal medan de renoverar men det visade sig vara i källaren på University of Westminster, knappa 5 minuters promenad hemifrån.
Utställningen var helt ok men ganska snabbt avklarad.
Sakta men säkert försöker jag få lite bättre koll på East End och igår gick jag The Alternative London Tour, en tvåtimmars guidad tur med fokus framförallt på street art men även lite lättsam historia. Kan verkligen rekommenderas!
Guiden Gary var hur bra som helst. Det märktes tydligt att han verkligen ville dela med sig av sin del av London.
Det hann bli mörkt innan turen var slut så jag missade en del photo spots men nu när jag vet vad man skall titta efter kan jag ju ta en tur på egen hand senare. För det finns verkligen hur mycket som helst.
Boka in dig själv på alternativeldn.co.uk!
Just nu pågår utställningen Pick Me Up på Somerset House och Hanna och jag tog en promenad dit i det underbara vårvädret. Detta är en utställning av modern grafisk konst, i första hand olika tryck. Många väldigt färgglada, andra väldigt stilrena. Och det som är extra roligt är att de flesta går att köpa för ett inte oöverkomligt belopp.
Jag köpte dock inget denna gång, mest för att det fanns så många olika jag skulle kunna tänka mig. Helst skulle jag vilja ha en hel hög men då blir det ju ganska dyrt. Jag får nöja mig med att fortsätta att njuta av det tryck jag köpte på förra årets utställning.
När jag går på sådana här utställningar kan jag inte låta bli att önska att jag åtminstone vore lite kreativ och inte bara tekniknörd. Jag kanske skulle ge mig på potatistryck? ;)
Pick Me Up pågår fram till 27 mars och inträdet kostar £7. Jag rekommenderar helt klart ett besök om ni har möjlighet.
Idag gick jag på utställningen New Contemporaries 2010 på ICA, Institute of Contemporary Arts, en gratis utställning med 49 up and coming konstnärer.
Jag klarar förvisso inte riktigt av all modern konst och tekniker som ”dammsugare, betong och bänkskiva” eller ”dvd-spelare och trasig bildskärm” tycker jag ärligt talat är ganska löjliga. Fast sedan finns det annat som jag gillar desto mer. Intressantast var kanske ett videokonstverk där någon dukat upp en storslagen middag utomhus och sedan filmat hur det kommer gamar(!) och äter upp allt.
Och någon hade använt sig av tekniken PowerPoint-presentation. Äntligen en teknik även jag behärskar!
New Contemporaries pågår fram till 23 januari.
Under Waterloo Station finns uppenbarligen en labyrint av tunnlar och dessa används sedan nyligen för olika former av konst och uppträdanden. Just nu pågår där utställningen Hell’s Half Acre, en konstutställning baserad på Dantes Inferno, och jag tog en vända efter jobbet.
Utställningen illustrerar med hjälp av en rad installationer av olika konstnärer helvetets nio cirklar (vad det nu är – ni får ursäkta en obildad) och de har verkligen hittat den perfekta lokalen för denna ganska otäcka utställning. Särskilt konstverket nedan tyckte jag var läskigt på riktigt.
Tyvärr finns det inga fler biljetter kvar – annars hade jag kunnat rekommendera ett besök.
こんにちは!初めまして。会社員として働いています。私は日本語をあまり上手く話せません。ゆっくりしゃべってくれますか?
おやすみなさい!
På förmiddagen idag var det ganska sympatiskt väder så jag passade på att ge mig ut på kombinerad höst- och konstpromenad för att se Anish Kapoor-konstverken de placerade ut i Kensington Gardens häromveckan.
De fyra konstverken utgörs av stora speglar i olika former. Ganska fräckt, faktiskt. Kändes lite som att någon photoshoppat verkligheten.
Anish Kapoor har förresten figurerat i bloggen en gång tidigare.
Och som ni väl dessutom vet vid det här laget är ju hösten min favoritårstid så det är lite som popcorn för själen nu när höstfärgerna börjar infinna sig.
Idag blev det något av en kulturpromenad. Jag började med att kolla in The Serpentine Gallery Pavilion. Varje år bygger de en en cafépaviljong vid The Serpentine Gallery i Kensington Gardens för ett par månader och varje år är det en ny design. Förra året var den väldigt fräck. I år är den väldigt… röd. Men inte helt ofräck.
Och en fika fick jag förstås.
Sedan promenerade jag vidare till Tate Britain. Jag har faktiskt aldrig varit där innan då jag hållit mig till Tate Modern. Det som till slut lyckades locka dit mig idag var konstverket ”Harrier and Jaguar” bestående av två utrangerade stridsflygplan. Det ena avfärgat, upputsat och liggandes upp och ner på golvet, det andra hängande i taket med nosen pekande mot golvet. Riktigt fräckt, faktiskt. Detta konstverk finns att beskåda fram till januari och är helt klart värt ett besök.
För att vila benen lite tog jag sedan båten till Tate Modern där jag korsade floden och åt lunch. Sedan kom regnet och jag tog en buss tillbaka till West End för en smärre shopping spree istället.
Jag är normalt sett inte så road av National Gallery som jag tycker känns ganska sömningt jämfört med t.ex. Tate Modern. Just nu pågår dock en utställning som jag bestämde mig för kanske kunde vara något att se: ”Close Examination: Fakes, Mistakes and Discoveries” bestående av tavlor ur museets samlingar som visat sig vara förfalskningar eller förvanskade och man förklarar även vetenskapen bakom hur de upptäckt dem.
Utställningen visade sig mycket riktigt vara en väldigt intressant (mycket intressantare än de tusentals äkta gamla tavlor de har om ni frågar mig) och värd ett besök.
Av alla tillfälliga konstverk på den fjärde plinten på Trafalgar Square jag sett tycker jag helt klart att det nuvarande, Nelson’s Ship in a Bottle av Yinka Shonibare, är det bästa.
Denna detaljrika modell av HMS Victory med segel av tyg med afrikanska mönster i en gigantisk flaska skall enligt beskrivningen anknyta till torgets historiska symbolism, beakta den komplexa expansionen av den brittiska handeln och Imperiet men också reflektera det mångkulturella London. Tankar bakom konstverk är ju ofta ganska pretentiösa men i det här fallet köper jag det med hull och hår.
Jag tycker det är kul med lättillgänglig konst som inte försöker vara så himla pretentiös och vad kan då vara bättre än 250 målade glasfiberelefanter på stan? Det pågår nämligen Elephant Parade med syfte att samla in pengar till bevarandet av den indiska elefanten. De auktionerar så småningom ut konstverken – misstänker att de är ganska dyra men annars vore det ju en trevlig om än lite otymplig dekoration att ha hemma (men det säljs tydligen mindre exemplar på Selfridges).
Dessa fyra sprang jag på på Cavendish Square.
Idag tog jag som sagt en ledig dag då jag var och skrev på för nya jobbet och det passade ju sedan bra att spendera lite tid med min besökande bror. Dessutom är Sanna i stan så vi gick och lunchade alla tre på en Cafe Uno (mitt Taste London-kort funkar även där). Jag beställde en hamburgare och till min förvåning gick den bara att få well done. Anledningen servitrisen angav var att detta var företagspolicy då de har så dålig omsättning på köttet att det behövde stekas ordentligt för bakteriernas skull. Det var ju väldigt ärligt av henne men kanske lite mer information än jag föredrar på en restaurang…
Efter maten promenerade Anders och jag till Somerset House och utställningen/mässan Pick Me Up, vilken min nye chef rekommenderat. Den var faktiskt himla kul! Det var inte bara var en massa fräcka tavlor (mestadels olika screentryck) utan man kunde även se på när de gjorde dem och alla konstverk var till salu för relativt rimliga priser. Jag köpte till slut ett litet tryck med Top Gun-motiv och jag återkommer med en bild när jag ramat in det.
Royal Academy of Arts brukar ofta ställa ut sevärda konstverk på sin gård och jag tittar gärna in där om jag har vägarna förbi. Idag var gården och konsten där dock själva målet för min promenad eftersom det senaste konstverket, Tall Tree and the Eye av Anish Kapoor, fått ganska mycket uppmärksamhet. Konstverket består av 76 kromade klot som bildar en 15 meter hög skulptur och i strålande solsken som det var såg det ganska spektakulärt ut.