I tisdags var jag ganska nöjd, eftersom jag avslutat alla abonnemang för min gamla lägenhet och arrangerat flytten av mitt bredband till den nya. Dock sket sig bredbandsflytten igår eftersom min kreditkontroll misslyckats då jag inte adressändrat hos banken, eftersom jag inte flyttat in ännu. Därför tror inte systemet hos O2 att jag bor där och kan inte godkänna mitt nya abonnemang.
Nu måste jag alltså först adressändra hos banken, sedan vänta lite innan jag kan flytta bredbandet. Fast jag har ju förstås redan sagt upp telefonlinjen i gamla lägenheten (med lagom marginal för när bredbandet skulle flyttats) så därmed upphör bredbandet också, så nu måste jag skaffa ett helt nytt bredbandsabonnemang. Smidigt va?
Åh, vad jag saknar folkbokföring och taxeringskalender!
Engelsmännen är inte så bra på det där med cykelbanor men här är ett exempel på när de i alla fall försökt. Dock missade de en liten detalj…
Mitt konto på City of Westminster’s hemsida hade av någon anledning försvunnit när jag skulle logga in så jag fick registrera ett nytt. Jag fick välja mellan en imponerande lista av titlar men kan inte låta bli att undra hur många kungliga högheter (varav det förvisso bor ett antal av i mitt council) verkligen loggar in online när de skall uppdatera sina detaljer för council taxen.
Det är svårt att få det att framgå på bild men kranen på bilden ovan är fullt påvriden. Men att det inte kommer något vatten kan ni ju se i alla fall!
Jag fick ju en liten föraning om frusna vattenledningar igår morse (de ligger ju utanpå väggarna och fryser ganska lätt) så jag duschade på kvällen istället. Det var tur det för på lokalnyheterna talar de nu om ”one of the coldest nights on record”. Min max-min-termometer säger visserligen bara att det varit -3.5°C men det tyder kanske mest på att det läcker ut rätt mycket värme genom mitt fönster.
Nåväl, kaffe fick jag i alla fall till frukosten eftersom jag glömt tömma vattenkokaren.
Precis som i många andra engelska lägenheter är fönstren i min lägenhet inte mycket bra när det kommer till att hålla ute kylan:
De s.k. arktiska förhållandena skall fortsätta hela veckan och på nyheterna gick de igenom hur man kan minska uppvärmningskostnaden: sänk termostaten och skaffa ”draft excluders”. Inspirerad av detta tog jag ikväll till tejpen runt mitt sovrumsfönster och det blev nog klart bättre. Fast det blev kanske inte så snyggt då det nu står ”Fragile” runt hela fönstret. Vilket i och för sig inte är helt osant.
Det är 70 år sedan Slaget om Storbritannien och detta har högtidlighållits genom en rad olika cermonier vilka jag tyvärr missat alla hittills. Idag fick jag dock äntligen se en parad och sedan överflygning med Hurricanes, Spitfires och modernare Tornados (tror jag att det var – någon i läsekretsen som vågar sig på att identifiera planen i den nedre bilden?) i samband med en minneshögtid i Westminster Abbey.
Moderna jaktplan är ju coola och så men det är helt klart en helt annan aura av äventyr, ära och romantik över de gamla planen från andra världskriget. Och vilket härligt motorljud!
Fast det är verkligen inte lätt att fotografera flygplan. På t.ex. en konsert är det ju bara att hålla kameran still och hålla in knappen en stund så blir det alltid någon bild som blir bra. Med flygplan får man bara ett försök och till min förtret blev det ingen användbar bild av Spitefire-planen.
Jag har acklimatiserat mig så väl i det här landet att det nästan alltid blir en köpesmörgås till lunch. Alldeles för ofta blir det till och med en liten påse chips till också för det ingår ofta i en meal deal när man köper en smörgås & dricka. En föraktlig lunch, absolut, men trots det går det retligt mycket pengar. I ett försök att vara lite mer ekonomisk och gärna – men inte primärt – äta lite bättre har jag därför från och med idag bestämt mig för att breda mina egna mackor.
Eftersom det är mitt under VM satsade jag dessutom på en något patriotisk lunchbox för köttbullsmackorna. Fast jag försöker i alla fall undvika att på engelskt vis äta vid skrivbordet.
I måndags asfalterade de om hela min gata (inklusive biten som de asfalterade för några månader sedan) och den blev riktigt prydlig. Enligt informationslappen de delat ut skulle detta innebära att inga gatuarbeten skulle tillåtas de kommande fem åren. Tyvärr måste dock någon glömt att nämna det för Thames Water som nu redan hunnit gräva ett hål.
Fast det är väl de viktorianska vattenledningarna som brustit av trycket från ångvälten.
Så var det dags för det tredje gatuarbetet på min gata på en månad. Jag tror faktiskt att de rent av målade linjerna på asfalten samma dag som de grävde ett nytt hål i samma asfalt! Fast å andra sidan är det är dumt att klaga – det kunde vara värre. London har ca 300 000 gatuarbeten varje år och häromåret hade Holloway Road i Islington 500 gatuarbeten. På ett år!
Här i England är det inte semlor som gäller på fettisdagen utan pannkakor. Ett alldeles utmärkt koncept om ni frågar mig!
Det engelska viset att äta pannkakor är med citron och socker och det kan jag verkligen rekommendera om ni inte provat – mycket bättre än sylt och grädde.
Remember, remember, the 5th of November…
Igår kväll var det Bonfire Night vilken sammanföll med månadens ”Social” på roddklubben så för mig blev det ett första besök i vårt klubbhus i Greenwich. Klubbhuset, som är rätt litet och delas med en annan roddklubb, ligger väldigt fint nere vid Thamesen på andra sidan Naval College från Cutty Sark sett. Någon bonfire blev det således inte men vi hade i alla fall ett fyrverkeri från altanen och bakad potatis. Och så några pints förstås. Klubbens fyrverkeri var ärligt talat ganska tafatt men med alla fyrverkerierna runt omkring blev det ändå en värdig Bonfire Night.
Och ett mer storslaget fyrverkeri ser jag fram emot nästa helg när borgmästaren anordnar sitt.
Min acklimatisering börjar kanske nå en skrämmande nivå för just nu smälter jag in väldigt väl med min röda poppy på bröstet. En poppy kan väl på sätt och vis liknas vid en majblomma men handlar om att uttrycka stöd (ekonomiskt och känslomässigt) för soldater och deras familjer, i år främst de i Afghanistan där ju britterna är som mest aktiva för närvarande. Blomman är en röd plastvallmo och man ser den verkligen vart man än vänder sig såhär från slutet av oktober fram till Remembrance Day i november. Som gammal flottist känns detta helt klart som något jag kan sympatisera med.
Fast jag upptäckte att knapphålet i mitt kavajslag bara är fejk så den fick sitta i fickan istället.
Det är fyra år kvar tills jag skulle kunna ansöka om brittiskt medborgarskap om jag skulle vilja men jag köpte häromdagen boken med det man behöver för provet. Här har de nämligen ett kunskapsprov för att visa att man har grundläggande kunskaper om landet vad gäller seder, lagar, jobb, religion o.s.v. (och språk, genom att provet är på engelska) innan man får bli medborgare. Det kan jag nog tycka är ganska vettigt och det är rimligen nyttiga kunskaper, även för oss som bor här utan att vara medborgare.
Bläddrade igenom boken i parken idag och det verkade väl inte vara så mycket som jag inte redan visste vid det här laget men jag skall ändå läsa igenom den ordentligt vid tillfälle tänker jag. En sak är jag dock besviken på – de förklarar inte hur cricket fungerar! Fast å andra sidan är kanske just den kunskapen inte ett rimligt krav på en blivande medborgare…
Idag hade jag ursprungligen tänkt att skriva ett inlägg om mitt nya O2 Money Card som den slutgiltiga lösningen på mitt system med veckopeng d.v.s. en pott med pengar för alla rörliga utgifter varje vecka för att få koll på utgifterna utan att någonsin behöva sitta och räkna ihop kvitton. Kortet verkade väldigt lovande för ändamålet: det aldrig går att använda mer pengar än vad som finns på det och dessutom får man ett sms med saldo varje gång man använder det. Perfekt!
Dock visar det sig nu när jag väl fått kortet att jag fått en insättningsgräns på £1800 per år på mitt kort vilket förstås gör det helt oanvändbart (eller ett väldigt effektivt sätt att dra ner på utgifterna eftersom det räcker till mat och inget mer).
När jag pratade med kundservice sa de att de tydligen inte har kunnat styrka min ålder men om bara tre månader skall de införa ett system där man skall kunna bekräfta sina uppgifter (eller de håller i alla fall på och tittar på att införa ett sådant system). Snälla Gordon Brown, inför folkbokföring nu!
I brist på bättre att göra en måndagskväll blev det lite småjusteringar på hemsidan. Nästa sak att göra om är nog sidfoten för den börjar kännas lite gammal.
Läste förresten i The Observer att Big Ben också börjar kännas gammal och inför dess 150-årsjubileum har underhuset nu anlitat en framstående PR-byrå för att genomföra en kampanj med mål att förstärka klockstapelns värde som symbol för ett modernt Storbritannien. Kritiker menar dock att om man vill förbättra Londons image kan man börja med att titta på ”the dire reality of third-world roadworks, squalor, chaos, congestion and mess” istället.
En sak jag från början förundrades över när jag flyttade hit till England var påsen med chips alla äter till sin lunchsmörgås men den har jag lärt mig uppskatta med tiden. Det är faktiskt inget dumt komplement alls om allt man annars äter till lunch är en trekantsmacka. Idag gick jag dock ett steg längre då jag för första gången i mitt liv blev sugen på vinägerchips. Det måste vara en indikation på att jag börjar finna mig tillrätta på denna ö.
Eftersom jag kom hem för sent i tisdags när det var pancake day (motsvarigheten till fettisdagen) tänkte jag tisdag som tisdag och satsade på pannkakor idag istället.
Enligt mitt recept som jag hittade på BBC (tur att Google kan omvandla enheter!) är det traditionella sättet att äta pannkakor att göra det med pressad citron och socker. Det visade sig vara mycket godare än med sylt så jag skall nog göra på det viset nästa gång också. Det är ju bara ett år kvar till nästa pannkaksdag.
Idag när det är fettisdagen i Sverige är det pancake day här i UK. Idén är den samma – att äta upp sig inför fastan – men de satsar på pannkakor istället och det är kanske ingen dum idé.
Hade tänkt laga pannkakor när jag kom hem idag men när jag väl kom från jobbet hade min Tesco fått slut på ägg och mjöl och jag orkade inte jaga runt efter det kl nio på kvällen så jag får spara pannkakorna till helgen. Istället blev det pizza – de är ju också runda och platta.
Slänga sina sopor är inte det lättaste i centrala London. Visserligen har jag sophämtning två gånger om dagen men vad hjälper det när den sker kl 17 och kl 03 och man max får ställa ut soporna 30 minuter före? Enda chansen blir då på helgen men i och med att jag var bortrest nu senast så har jag två veckors sopor stående.
Kan inte låta bli att återge en formulering från The London Paper idag: ”Over night, there was no repeat of the Artic-like -2C temperatures…”. Nåväl, hoppas att de fortsätter hålla sig borta – det känns faktiskt lite ruggigt här när det letar sig nedåt nollan. Fast i nästa vecka skulle det visst gå upp till en tio grader igen, så kanske kan jag snart få tvåsiffrig temperatur i badrummet igen.
Ni tycker att ni har det kallt i Göteborg men här är det nu minsann arktiska förhållanden. I Metro denna morgon står det nämligen att läsa om hur en bilförare igår dog i ”Britain’s big freeze” då hennes bil hamnade på järnvägsspåren sedan ”arctic conditions” gjort vägen till en skridskobana. Så nog är det kallt här!
Rentav ”Cold enough to freeze the balls off a brass monkey” hävdar säkert vissa.
Det är tydligen fler i huset än jag som har det kallt…
Som ett led i min aklimatisering här i England kostade jag på mig två böcker på lunchen för ett pund styck: Leigh & Woodhouse: Cricket Lexicon och Ruth Wajnryb: C U Next Tuesday – A Good Look at Bad Language.
Cricket-lexikonet kommer jag nog inte ha så stor nytta av eftersom de inte förklarar hur själva spelet går till, utan bara ord som kan användas i referat:
Spoon: If a batsman spoons a shot it is always mistimed and it often offers a dolly to a waiting fielder: ’Steve Adshead spooned a loose drive to cover’; ’Dravid’s dismal run continued, as he spooned a harmless short ball straight down Johnson’s throat’.
Tror att den andra boken är mer användbar om man skall smälta in här:
You can ”get the shits”, ”give someone the shits” or ”have the shits with” someone. You can be ”shit out of luck”, ”not worth a pinch of shit” or find yourself ”in deep shit”. You can ”know your shit”, ”get your shit together” or, either way, ”not give a shit”. There are ”lucky”, ”dumb”, ”crazy” and ”sweet” shits; ”heavy”, ”deep” or ”nasty” shit; ”bull”, ”horse” or ”chicken” shit. Oh, and before I forget, you can also ”throw”, ”sling”, ”catch” or ”cop” shit.
Hon ägnar faktiskt ett helt kapitel bara åt ordet ovan. De andra orden som tas upp skall jag nog inte nämna här om jag inte vill ha min blogg svartlistad för olämpligt innehåll…
Engelsmännen är som bekant mycket för att fritera saker men i just det här fallet kanske de gått en smula långt. En fish’n’chips-restaurang i Kent har nämligen börjat servera friterade Cream Eggs med pommes frites, berättar Metro, som också uppger att kön för att få smaka sträckt sig runt kvarteret. Jag tror jag håller mig avvaktande.
Även engelsmännen behöver äta upp sig inför fastan såhär på fettisdagen. Tråkigt nog tror de dock inte på semlor utan istället är det pannkakor som gäller – dagen kallas här ”Pancake day”. Tydligen är det en tradition som är något på nedgång, vilket skylls på att det inte är någon kommersiell högtid.
För att slå ett slag för fina gamla brittiska vanor, Imperiet o.s.v. blev det således pannkakor till middag idag. Jag hade tänkt att vara halv-lat och köpa färdig smet men den var slut så jag valde det hel-lata sättet och köpte färdigstekta pannkakor istället. Det är nästan så att till och med jag får dåligt samvete.
Som EU-medborgare är jag berättigad att rösta i borgmästarvalet här den 1:a maj. Tydligen är det bra för kreditvärdigheten att vara registrerad för att rösta, så jag har fyllt i registreringsblanketten idag. Lite märkligt system är det allt, eftersom allt jag behövde fylla i var namn och adress och utan någon folkbokföring förstår jag inte hur de undviker valfusk. Nåväl, nu har jag i alla fall skrivit in valet i min almanacka – det är ju viktigt att göra sin plikt som londonbo. Jag får försöka läsa på lite om politiken men nuvarande borgmästaren Ken Livingstone (Labour) verkar vara en hygglig prick.
Glömde nämna att jag fått mitt National Insurance number, så nu är jag officiellt en del av det engelska systemet. Därmed är nästa steg att anmäla mig som utflyttad från Sverige, vilket känns en smula spännande.
I morse när jag skulle duscha var det väldigt dåligt tryck på vattnet, vilket uppenbarligen innebär att min s.k. power shower vägrar generera varmvatten. Oduschad och dan undrade jag vart vattnet tagit vägen men fick svaret på väg till jobbet när jag kunde konstatera att Chiswick High Road stod under vatten. Inte på grund av det myckna regnandet, som i andra delar av landet, utan på grund av ett brustet rör. Sådana är tydligen inte helt ovanliga när större delen av rörnätet är från viktoriansk tid.
Idag var det dags för min intervju för national insurance number som är nödvändigt för att få jobba här i England. När jag såg mig omkring i väntrummet insåg jag, mer eller mindre för första gången, att jag faktiskt är invandrare. Har inte reflekterat så mycket över det, men vi är ganska många nationaliteter här.
Att få ett NI-nummer var dock förvånansvärt okomplicerat. Jag visade mitt pass, anställningsavtal och räkning på council tax (bevis på att jag bor där jag säger att jag bor) och tjänstemannen skrev av de uppgifter jag tidigare lämnat i telefon, när jag bokade tid för intervjun, från bildskärmen till en pappersblankett. Min insats i det hela bestod i att rätta honom när han skrev fel (vilket han gjorde ganska mycket) och om två veckor skall jag få mitt nummer. Tror inte att den enkla proceduren gäller riktigt alla nationaliteter.
Jag har just fått beviljat 25% rabatt på min council tax eftersom skatten är per hushåll (drygt tusen pund per år för min lägenhet) och jag bor ensam.
Engelsmännen är mycket för rabatter för olika svaga grupper vilket förstås är behjärtansvärt. Dock blir det lite småkomiskt ibland. T.ex. får de som sitter i fängelse rabatt på sin council tax – fast bara om de inte sitter i fängelse för att de inte betalt nyss nämnda skatt. Och blinda får 50% rabatt på tv-licensen, vilken för övrigt bara kostar drygt en tredjedel om man har svart-vit tv.
Det var över en månad sedan jag ansökte om ett bankkonto på Internet och jag hade precis börjat fundera på om de glömt bort mig när de ringde i morse. Det visade sig att min ansökan blivit avslagen eftersom jag uppgett att jag heter Magnus i förnamn när det i passet minsann står att jag heter Lars. Alltså blev jag anmodad att besöka mitt bankkontor och göra en ny ansökan i rätt namn. Väl på banken gick det förvånansvärt smidigt och det hela gick på mindre än en timme, varav en stor del var försök till att sälja extra tjänster (av någon anledning kvalificerade jag mig för att bli platinumkund men jag var bara intresserad av att bli silverkund).
Sedan tidigare använder jag namnet ”Bob” när jag köper kaffe på Starbucks för att slippa stava namnet när de skall skriva på pappmuggen. Nu har jag således ytterligare ett alterego, Lars – bankkunden. Hoppas att jag lyckas hålla reda på vem som är vem.
Nästa inköp jag gör blir nog en ny plånbok för att få plats med alla mina plastkort. Jag kommer nämligen snart få fyra (!) nya kort, varav två Visa (ett kopplat till kontot och ett pay-as-yo-go), ett Mastercard kreditkort och ett Amex kopplat till samma kredit. Sedan kan jag äntligen handla på brittiska iTunes!
Mycket är komplicerat här i England men det finns det som inte är det. Våtrum är en sådan sak. Mitt innehöll en halvcentimeter bred glipa mellan duschkaret och kaklet ur vilken det inte särskilt förvånande luktade mögel. Dessutom hade fukten fått några kakelplattor att börja släppa. Jag påtalade det för värden och idag kom en hantverkare och lade en sträng fogmassa. Klart! Inga byggfläktar, fuktspärrar och elände här inte.
Jag är medveten om att det är väldigt glest mellan inläggen här i bloggen, men utan bredband hemma och med för synlig bildskärm på jobbet blir det på det viset. Ikväll har jag dock tid att utnyttja näst sista dagen av mina 30 dagar wifi på Starbucks jag skaffade när jag kom till London (vilket torde betyda att jag snart varit här en månad).
Hur som helst var jag och hämtade de sista grejorna i Mitcham igår, så nu är jag helt inflyttad (även om det som sagt behövs en ordentlig vända till Ikea och köpa massa pryttel och ett matbord innan jag är riktigt inbodd.
Igår var en elsäkerhetsman på besök och inspekterade de elektriska prylar som ingår i hyran, vilket tydligen hör till. Dock gällde det bara prylar (t.ex. brödrosten), så varmvattensberedaren under diskbänken, som i mitt tycke är helt livsfarlig med ett löst lock och nakna kablar brydde han sig inte om. Vet inte om det är relaterat till elsäkerhetsmannen, men idag när jag tände i köket smällde det till med en ljudlig knall och säkringen gick. Jag plockade ur glödlamporna ur armaturen, slog på säkringen och testade igen och samma sak hände, så uppenbarligen är det något allvarligt fel någonstans. Tråkigt nog hänger alla lampor på samma säkring så nu är det väldigt mörkt hemma.
Alltså befinner jag mig nu på Starbucks för att kunna komma åt Internet så att jag kan fylla på mitt kontantkort i mobilen så att jag kan ringa lägenhetsförvaltaren.
Den ursprungliga planen för kvällen, som jag börjar inse nog inte kommer att gå ihop var att gå på båtmässan på Earls Court. Fånigt nog stänger de kl 16 alla dagar utom just ikväll, så mässan får jag försöka klämma in på lördag istället, fast det då redan är ganska fullt med Ikea och sedan glöggfest hemma hos Mats och Ville.
I övrigt är allt väl. Börjar komma igång på jobbet så det känns bra, även om trekantsmacka framför datorn tycks vara standard.
Har en del saker jag borde ta tag i i övrigt, som National Insurance Number, bankkonto, elabonnemang, telefonabonnemang, bredband och så. Börjar bli dags.
Får se när nästa inlägg kommer här. Får försöka utnyttja sista dagen av wifi:t imorgon.