Igår kväll var det åter dags för konsert så jag fick stressa hem från kontoret (men det hjälpte inte att börja stressa för tidigt för tåget går förstås när det går) och byta kläder. Vi har ju numera ”smart casual” som dresscode på kontoret och då sticker man ut lite väl mycket bland indie-kidsen om man kommer direkt från jobbet.
The Rumle Strips har jag sett en gång tidigare, då som förband till Hard Fi på Wembley Arena, men inte helt oväntat kom de till bättre rätt i en mindre lokal. Klart lyckad spelning.
Som kuriosa kan jag förresten nämna att de snart skall vara förband åt svenska Mando Diao under deras tysklandsturné.
Så var äntligen konserthösten igång! Först ut var svenska Mando Diao som spelade på O2 Academy Islington (en rätt bra lokal men väldigt liten). Till skillnad från Robyn som var den förra svenska artisten jag såg i London var detta en väldigt svensk tillställning. Det var nog inte många svenska au pairer som satt hemma denna kväll! Det ropades till och med ”En gång till” i pausen. På svenska. Nåväl, bra spelning hur som helst om än något kort.
Videon är för övrigt min första bootleg med iPhonen. Bra bild men förskräckligt ljud tycks det bli. Det verkar rent av som att den klipper ljudet helt och hållet om den tycker att det blir för högt. Undrar om man kan göra en liten öronpropp för mikrofonen?
I torsdags var det så dags för Oasis på Wembley. Konserten jag var på var den första av tre slutsålda spelningar med en publik på 70 000 personer vardera så ganska mycket folk drar de onekligen.
Konserten i sig var nog rätt bra men det blir inte så inlevelsefullt när man som jag sitter på näst översta raden mitt på långsidan. Förutseende som jag föredrar att vara hade jag med mig min kikare men den var för svag för att se särskilt mycket ändå. Dessutom ekade ljudet runt rätt mycket under läktartaket vilket inte heller hjälpte. Och längst upp under taket där jag satt gick det inte att se himlen så det kändes snarare som ett gigantiskt Scandinavium än en fotbollsarena. Till råga på allt hade de dessutom ljudstrul i min favoritlåt Wonderwall.
Nåväl, kul hur som helst både att se Oasis och Wembley Stadium.
Av någon anledning verkar det som att konserter kommer i stim och igår var det dags för Patrick Wolf på Electric Ballroom i Camden. Jag är inte något inbitet fan men några bra låtar har han, t.ex. Magic Position nedan, och det var klart sevärt. Och skapligt ljud blev det för en gångs skull på min bootleg – fördelen med att gå på något annat än brötig rock!
Detta inlägg är förresten lite av ett jubilieum då det är det tvåhundrade här i bloggen.
Det är inte så ofta ni behöver se yours truly här på bloggen och tur är väl kanske det men detta videoklipp jag just hittade på Youtube från konserten med Gossip i fredags kan jag inte undanhålla er, även om jag ser ut som ett fån.
Som sista nummer gav sig Beth Ditto ut i publiken och sjöng en ganska stakande version av Tina Turners Private Dancer och det bar sig inte bättre än att hon klämde sig fram och la beslag på min plats vid räcket där jag stod och det blev väldigt trångt. Jag är med andra ord den något obekväme killen precis bakom henne i detta klipp.
Igår var det dags för konsert igen. Denna gång Gossip på Scala. Jag får erkänna att jag betraktat dem lite som ett one hit wonder men det är uppenbarligen inte sant då konserten var årets bästa hittills.
Lite kul var det förresten på slutet när Beth Ditto tog sig ut i publiken och sjöng. Hon lade nämligen beslag på min plats vid räcket där jag stod så hon kom onekligen ganska nära (särskilt som hon inte är direkt liten). Får hålla ögonen på YouTube och se om någon laddar upp ett videoklipp av detta eftersom jag inte kunde med att plocka fram kameran…
I klippet nedan håller hon sig dock på scenen.
Ikväll övergav jag Johan och Teresia för en stund för att gå på konsert med The View i Kentish Town.
Jag har varit nära att gå på Pete Doherty en gång tidigare men det blev inte av den gången vilket var tur då den konserten ställdes in då han åkte i fängelse…
Nu är det ett år senare, Pete kallar sig Peter och han sägs vara ren (nåja). Kvällens konsert var hur som helst riktigt bra och han uppförde sig väl. Bäst var förstås de Libertines- och Babyshambleslåtar han körde men några av hans nya låtar är också riktigt bra, framförallt ”Last of the English Roses”.
Som synes i andra videon uppstod viss tumult under sista låten (helkass security) men på det hela taget var det annars ganska stillsamt.
Jag skippade Franz Ferdinand ikväll – det var ju bara en vecka sedan jag såg dem – och gick på tv-inspelning med The Enemy istället. Konsertmässigt var det kanske ett nerköp men det var nog ändå rätt val för det var intressant att se hur det går till på tv.
Inspelningen var för The Album Chart Show på Channel 4. Totalt var det fyra band som spelade: Frankmusik (playback), James Morrison, någon hiphop-akt och The Enemy. Fast eftersom det var tv var inte riktigt allt på riktigt: bland annat på-annonserade de en massa andra band som inte var med (inklusive omtagningar), för att använda till andra avsnitt: Friendly Fires, Keane, The White Lies, The Script m.fl. Programledaren bytte t.o.m. klänning mellan för att det inte skulle se misstänkt ut. Frankmusik fick dessutom ta om en låt för att det inte blev bra och – värst av allt – innan något band spelade överhuvudtaget fick publiken klappa takten till olika neutrala trumrytmer för att de skulle kunna lägga på musik på bilderna. När banden spelade stod publiken i verkligheten mest stilla och filmade med sina kameramobiler.
Allt är inte som man tror på tv.
Slutresultatet tror jag dock inte att jag behöver se. I monitorerna såg produktionen mest ut som Idol – lite för bra belysning och väldigt för mycket kameraåkningar.
Bästa konserten på länge! Rena turen att jag kom iväg på Kaiser Chiefs på Webley Arena (inte att förväxla med stadion) ikväll – bokade för bara en vecka sedan och är man så sent ute brukar det vara rätt kört att få biljetter till det mesta. Konserten var inte dåligt alls – bra drag, schyst ljud (framgår inte riktigt av videon…), jag hade hur bra plats som helst, bandet spelade alla låtar de borde och publiken på 12 000 var taggad. Arenan är dessutom en av de bättre. Det är andra gången jag är där men nu när Astoria är borta är nog denna arena min favorit.
I torsdags var jag på NME Big Gig på The O2. Det var väl tyvärr lite sådär. White Lies var ok men lite för deppiga, Crystal Castles är inte min kopp te, Franz Ferdinand (se videon) var förstås bra men arenan för stor och The Cure hejdlöst långtråkiga. De senare spelade inte en enda låt jag kände igen och jag höll faktiskt på att somna.
Kul hur som helst att se arenan, f.d. Millennium Dome med kapacitet för 20 000. Det var väl inte riktigt fullsatt men ganska så det är ju lätt den största inomhuskonserten jag varit på. Storleken gjorde dock tyvärr att ljudet var ganska dåligt.
Hade förresten ingen aning om att det låg så mycket restauranger och saker där inne i domen – det kändes lite som Las Vegas med en lång gata med låtsashus på sidorna inomhus.
Nåväl, om en dryg vecka är det dags för Franz Ferdinand igen.
Såhär i mellandagarna är det ju dags för årskrönikor av olika slag och här kommer min musikaliska sådana i videoform. Det har ju hunnit bli några konserter under året:
Mark Ronson 23/2, The Kooks 25/2, The Enemy 31/3, Amy Macdonald 20/5, MGMT 21/5, The Pigeon Detectives 7/6, Robyn 8/6, The Fratellis 18/8, Razorlight 2/10, Dirty Pretty Things 14/10, Last Shadow Puppets 26/10, The View 21/11
Hittills för nästa år har jag bokat Franz Ferdinand och NME Awards Big Gig featuring The Cure men det blir nog snart några till. Synd bara att Astoria rivs den 15 januari. Jag som hade fått 2 minuters promenad dit om jag får lägenheten jag tittat på.
Så var det plötsligt första advent igen och dags för den numera traditionella glöggvideochatten med dem där hemma i Göteborg. Glad advent alla!
Ikväll var jag jag på The View på London Astoria. ”Stor popmusik” som Hardy Nilsson på fanzinet Common People skulle sagt. Lite småstökig publik som fick in ett par hyfsade träffar med ölburkar och bandet kallade dem i gengäld både f*cking punk och c*nt – men bra drag var det iaf.