Jag hade många minnesvärda upplevelser i Albert Hall under årets Proms-säsong men om man bortser från Last Night of the Proms var nog den största för mig ett kort framträdande under The Human Planet Prom där en symfoniorkester spelade på instrument tillverkade av skrot såsom avloppsrör, bestick, badbaljor och bildelar. Ingen annan konsert lyckades överträffa den genuina glädje som uppstod i hallen när det faktiskt fungerade!
Ikväll såg jag den resulterande BBC-dokumentären om vägen fram till den final jag sett live och det var verkligen fascinerande att se hur mycket arbete de lagt ner, både de som konstruerade instrumenten och sedan orkestern för att lära sig att spela på dem (”Finns det inget B?” ”Jo, det är skeden”). Kul att få återuppleva en alldeles speciell stund där inne i Albert Hall!
Högtidlighållandet av Remembrance Sunday på tv får mig alltid att bli ganska ödmjuk. Vi svenskar har ju kommit tämligen lindrigt undan vad gäller krig men för britterna är det betydligt mer påtagligt med nästan en miljon döda i första världskriget, hundratusentals i andra och sedan många därefter, inklusive 385 hittills i Afganistan. Och sedan tillkommer förstås alla de skadade.
Nu när det börjar bli mörkt och grått är det ganska mysigt att krypa upp i soffan med en skål soppa. Ännu bättre blir det när man har ett härligt naturprogram att titta på, som The Frozen Planet med David Attenborough.
Jag hoppas att jag när jag är 85 år gammal också är kry nog att åka till nord- och sydpolen. Fast å andra sidan har väl all isen smält vid det laget ändå.
Ikväll var jag egentligen sugen på pannkakor men var lite för lat så det blev cream scones istället, vilka serverades med det sista av den svenska sylten Måns hade med sig när han var här. För om det är något engelsmännen är dåliga på (förutom att bygga hus) så är det att göra sylt!
Jag började även kolla på en tv-serie jag på något vis helt missat, Torchwood, som sympatiskt nog är en Doctor Who-spinoff. Verkar inte så dum alls och det är ju alltid trevligt att kolla ikapp serier eftersom man kan se hur många avsnitt på raken man vill. Med tre säsonger att se – och säsongspremiär för nästa om ett par veckor – så har jag att göra!
Varför händer det alltid mig? Idag när jag satt som bäst och läste tidningen tillsammans med min kompis Susanna på min filt på Grosvenor Square (uttalas ”gråvvner” har jag lärt mig) blev jag bajsad på av en fågel för jag vet inte vilken tur i ordningen. Sjunde gången? Vad har fåglar mot mig egentligen? Jag har en hel del mot dem i alla fall!
Annars har dagen ägnats mest åt tvätt och Formel 1. BBCs Formel 1-sändningar utklassar verkligen de svenska! Och vilken säsong det är! Go, Button!
Nu kom faktiskt mitt bredband igång! Mycket bra! Väldigt skönt att vara uppkopplad – det är lite skrämmande hur handikappad man blir annars. Och nu kan jag kolla på BBC över webben igen vilket är behändigt.
Min TV-mottagning är nämligen sådär annars med min inomhusantenn och beroende på i vilken ruta av fönstret jag ställer den så får jag olika kanaler. Hyresvärden sa att det det borde vara signal i kabeln som kommer in genom mitt fönster men om det inte funkar är det bara att gå upp på taket så finns det en stege upp till taknocken så kommer man åt antennen. Det får nog vänta tills snön är borta…
Trodde att britterna hade fullt upp med sina egna deckare men för ett tag sedan låg Camilla Läckberg etta på försäljningslistan på Waterstones och nu har jag just tittat på första avsnittet av Henning Mankells Wallander som går i tre avsnitt på BBC. Lite ovanligt med en brittisk produktion som utspelar sig i Sverige och att skånska bönder pratar skotska. I rollistan för kvällens avsnitt fanns bl.a. Nicholas Hoult från Om En Pojke och Skins, minsann.
Hade en något bisarr dag på jobbet idag. När vi kom tillbaka till kontoret efter lunchen var dörren spärrad med ett sånt där rött sammetsrep som de har utanför nattklubbar och den stod en kvinnlig dörrvakt som vägrade släppa in oss för att vi inte stod på gästlistan och Peach’s födelsedagsfest pågick där inne. Visade sig vara någon dolda kameran-show och vakten var någon sorts semi-kändis. Ytterligare bisarrt blev det när de skulle filma från en annan vinkel så vi blev uppmanade att komma gående igen. Tydligen funkar det alltid så sa de.
Roligt tyckte jag att det blev när min kund som kom för ett möte inte blev insläppt för att han inte hade smoking. ”Men vafan, jag skall träffa Magnus” tyckte han. ”Sorry, Magnus does not have a guestlist” svarade hon. Han blev en smula förvirrad.