Det förekommer uppenbarligen vissa löneskillnader på företaget. Idag stod nämligen de här bilarna parkerade utanför kontoret och tydligen pågår det inspelning av Dragons’ Den. Googling visar att de två längs fram är Maybach vilket är Mercedes ”premiummärke” och går på sisådär €500,000. Och då kostar förstås kromet på Theo Paphitis bil extra. Det är uppenbart att man skulle jobbat med skrivbordsmateriel istället, vilket nummerskylten RYM4N indikerar…
Och på fredag nästa vecka kommer visst Drottningen på besök till MediaCity. Fint ska det va’, som farmor skulle sagt.
Skönt att äntligen ha ett ordentligt kök! Idag lagade jag rent av mat och det blev pasta med rökt lax och svamp. På bokmärket i kokboken skrev jag efteråt ”Ganska najs men dra ner på pastan nästa gång”.
Jobbet knatar på och jag trivs väldigt bra såhär långt. Igår var det show and tell med en av tjejerna från en av tv-redaktionerna på min våning om hennes tur till Sydpolen nyligen. Väldigt intressant! Inte bara själva resan utan även hur det går till att göra tv och vad som händer utanför bild. Hon tog sig dit på skidor och cykel(!) och livnärde sig på frystorkad mat, tillagad med smältvatten. Samtidigt följdes hon av ett filmteam på 10 pers som körde fyrhjulsdrivna jeepar och hade en kock med sig! Det verkade som att hon stundtals varit lite avundsjuk…
Och idag gick en hund känd från tv förbi mitt skrivbord! Star struck!
Imorgon är det fredag och sedan dags för första riktiga helgen i Manchester. Då lär det bli upptäcktsfärd.
Plötsligt var det dags för sista arbetsdagen i London för den här gången och imorgon börjar jag jobba fulltid uppe i Manchester.
Avskedet blev minst sagt pampigt, för vad sägs om det fina Lego-kortet nedan? Och som om inte det var nog spelades det även den svenska nationalsången på trumpet! Det är sannolikt så att alla på kontoret (vilket har sex våningar med öppen planlösning) uppmärksammade denna stora händelse, oavsett de ville eller ej.
Själva avskedspresenten lär jag återkomma till här i bloggen när det är dags att casha in den.
Och sedan blev det förstås leaving drinks. Åh, vad jag kommer att sakna alla kollegor! Jag är ju visserligen kvar i bolaget men det blir såklart annorlunda när man inte jobbar tillsammans dagligen. Och det kommer att kännas konstigt imorgon när det jag sysslat med varje dag plötsligt är någon annans problem.
Jag är nu uppe i tre dagar i veckan på nya jobbet, så ikväll bor jag på hotel i Manchester. Som framgår av bilden är det inte så långt från MediaCity, där jag jobbar, till Holiday Inn…
De dagar jag är uppe på nya jobbet i Manchester har jag faktiskt inte så mycket emot de två timmarna på morgontåget, för det är ganska trevligt att sitta och läsa iPad-tidning och se det engelska landskapet svepa förbi. Vägen hem är dock desto segare när det är kolmörkt utanför, jag är trött och allt jag vill är att komma hem.
Fast nu är det ju bara två och en halv vecka kvar innan jag börjar fulltid där uppe!
Idag var det dags för första dagen på nya jobbet i Manchester. Jag kommer nämligen de kommande veckorna att dela min tid mellan London och Manchester, tills dess att jag flyttar upp helt och hållet i slutet av februari.
Jobbet verkar himla bra såhär långt med ett intressant projekt och trevliga kollegor men det blir onekligen en lite lång dag när pendlingen tar 3,5 timmar varje väg. Dessutom är det lite schizo att göra två jobb samtidigt (även om det ju är en intern flytt jag gör), så det skall bli ganska skönt när det är dags att flytta upp på riktigt.
Efter nästa två veckors ledighet kändes det ovant men ändå trevligt att jobba igen, även om högre makter försökte göra det så plågsamt som möjligt med ett fruktansvärt väder och ett munsår.
Mig rår man dock inte på så lätt och det är dessutom ganska fiffigt att alla har haft semester samtidigt så att inte inboxen är sprängfylld när man kommer tillbaka.
Idag på jobbet presenterades vårt senaste sparprogram vilket förstås alltid är lite spännande. Eftersom min division redan gjort förhållandevis stora besparingar behövde jag dock inte oroa mig så värst mycket för egen del, även om det är ganska många på andra håll i organisationen som tvingas sluta.
Det mest dramatiska tillkännagivandet för mig hade dessutom redan läckt ut i förtid, nämligen att kontoret där jag sitter skall säljas. Om några år kommer jag därför att sitta någon annanstans men det är det ju rätt stor sannolikhet att man gör ändå, så det är inte så mycket att jaga upp sig över.
Imorgon har vi ett avdelningsmöte så då får jag möjligen veta lite närmre vad som händer.
Min jobbdator är inte helt olik min hemdator när man ställer dem bredvid varandra…
Jag brukar normalt undvika att jobba hemifrån – dels blir allt så omständligt och ineffektivt när man inte kan knata över till någons skrivbord när man behöver diskutera något, dels tycker jag faktiskt att det är ganska skönt när jobbet håller sig på kontoret. Idag fick jag dock göra ett undantag eftersom min förkylning inte blivit bättre och det nog är trevligast för alla om jag inte sitter och hostar och snörvlar för mycket vid mitt skrivbord.
Inget ont som inte har något gott med sig dock, eftersom det innebar att jag kunde få falukorv och makaroner till lunch. Det får vi aldrig i kantinen på kontoret.
Så var då mitt påsklov över och idag var jag tillbaka på kontoret. Några observationer, av varierande signifikans, från dagen som gick:
Idag är det Red Nose Day då många runt om i landet ”do something funny for money” för välgörenhet. I köket på kontoret var det t.ex. en bake sale och det är ju en utmärkt möjlighet att äta onyttigheter och skylla på att det är för ett gott ändamål.
Fast pepparkaksgubben såg ut som om han blivit skjuten i ansiktet…
I matsalen sjöngs det dessutom opera. Och igår kväll när jag lämnade kontoret sprang jag in i vad som bokstavligt talat var en flash mob. Tack och lov hade de fortfarande badrockarna på sig.
Idag var en lite spännande morgon på kontoret. Alla i divisionen var kallade till obligatoriska informationsmöten och med tanke på att företaget har ett ganska tufft sparprogram, tillkännagivandet i förra veckan att divisionschefen avgår och att det dessutom läckt ut i tidningen att General Managern för min avdelning skall sluta var det förstås en smula nervöst.
Tack och lov blev det inga större förändringar på min avdelning och ingen behöver sluta. Andra avdelningar drabbades dessvärre betydligt hårdare och totalt är det några hundra som får gå. Man kan nog dra slutsatsen att det var tur att mitt kontrakt gick från tidsbestämt till fast när det gjorde för annars hade det gått ut precis den här veckan…
Ikväll hade jag årets andra vända av Christmas drinks, denna gång med projektledarteamet. Eftersom vi fick betala allt själva skippade vi maten och tog bara några öl på The Red Lion bakom Hamley’s.
Och nu har dessvärre undertecknad blivit utsedd till social chair för teamet, så nästa gång vi har aktivitet är det jag som ansvarar för det hela. Men det börjar ju i alla fall från en ganska rimlig nivå.
(Jag vet att mina iPhone-bilder sällan blir mycket bra men man tager vad man haver)
Jag kom precis hem från första omgången julfirande på jobbet. På grund av rådande ekonomisk situation bidrog inte företaget utan vi fick stå för fiolerna själva och det hela begränsades därför till ett pubbesök och därefter ett curry house men det var gott och trevligt ändå. Och i och med att vi var vid Bond Street var det dessutom bekvämt gångavstånd hem.
Nästa vecka blir det något liknande igen, då med projektledningsteamet. Ironiskt nog har vi inte lyckats planera något så det tycks som att vi bara kommer att bege oss planlöst ut på stan.
Tidigare på dagen var jag förresten och lyssnade på högste chefen som pratade om utmaningarna företaget står inför. Det var första gången jag såg honom i verkligheten (annars brukar jag vara hänvisad till att läsa om honom i tidningen) så det var onekligen rätt intressant.
En lyx med mitt jobb är att jag jobbar till kl 17 och väldigt sällan behöver jobba över. Himla skönt att vara hemma redan kl 17:30! Idag blev jag dock för ovanlighetens skull kvar ett par timmar extra då det tog lite extra tid att bli klara inför en release.
Nåväl, lika bra det för det har verkligen varit ruggigt höstväder de senaste två dagarna – min innetermometer visar för närvarande 14 grader (6 grader ute) vilket förvisso är ganska mysigt när jag, som nu, ligger under mitt varma täcke men det börjar ofrånkomligen bli dags att slå på värmen snart. Samtidigt ser jag faktiskt fram emot när jag kan använda min vinterjacka som jag optimistiskt nog köpte redan i slutet av september.
Det är galet vad alla håller på och strejkar här i UK just nu.
Till att börja med var det tubstrejk igår igen. Jag kom ganska lindrigt undan med 10 min extra promenad till tuben på morgonen och på eftermiddagen hade jag bara två stationer hem från jobbet eftersom tåget körde förbi så många som var stängda så det gick faktiskt snabbare än vanligt även denna gång.
I helgen skulle sedan brandmännen ha strejkat vilket med tanke på Bonfire Night skulle ha kunnat gå ganska illa. Dock tror jag att de fick lite kalla fötter för de ställde in strejken för att förhandla vidare istället.
Slutligen strejkar ett av fackförbunden på mitt jobb i morgon. Jag tror inte att det berör så många på min avdelning men det lär nog i alla fall vara en s.k. picket line med strejkvakter utanför kontoret. Skall bli lite intressant. Jag skall köa upp Last Day of the Miners Strike med Pulp i min playlist så att jag kommer i rätt stämning.
För att man skall kunna se var respektive team sitter på mitt kontor har alla team varsin neonskylt hängandes i taket men när de ville att mitt team också skulle ha en satte vi oss på tvären. Vi tyckte nämligen att det vore roligare, kostnadseffektivare och klimatsmartare med en skylt i Lego istället. Och så är det ju mycket flexiblare vid omorganisationer!
Vi lyckades få dispens och skall nu få bygga vår legoskylt så nu måste vi bara räkna ut hur. Idag lånade vi därför en säck med Lego från ett avvecklat projekt och satte igång att prototypa och generera ett proof of concept. Lite skrämmande hur mycket tid man kan lägga på det! Projektledare som jag är fick jag till en skaplig metod i Excel för att skapa en ritning – mycket roligare än det kravdokument jag egentligen borde ägnat dagen åt!
13 bokstäver skall det bli när vi bygger skylten på riktigt.
Om ni undrar vad jag har för mig på jobbet kommer här för en gångs skull ett helt jobbrelaterat inlägg.
Mitt team har bland annat hand om sidhuvud och sidfot på företagets webbsajt, vilket kanske låter ganska trivialt men i själva verket är ganska komplicerat. Inte minst då webbsajten är väldigt, väldigt stor och består av ett antal olika plattformar och över 100 undersajter med individuell design och olika antal år på nacken.
Igår gick vi live med en ny navigationsmeny för hela sajten och till vår lättnad gick det faktiskt förvånansvärt smidigt så idag tyckte vi att vi gjort oss förtjänta av att ha vårt teammöte på puben.
En viktig del av detta möte är ett s.k. retrospective där vi pratar igenom vad vi gjort bra och dåligt och om det finns några idéer att följa upp. Jag är en stor vän av post-it-övningar för att försöka fånga upp så många åsikter som möjligt men onekligen såg det lite lustigt när man sitter på en pub. Fast det funkade det också.
(Ja, det var ganska tråkigt att redigera bilden och maskera varje post-it… :)
Idag är jag rätt nöjd med tillvaron.
Min anställning på jobbet började som en 6-månaders tidsbegränsad anställning med avsikten att förlänga den efter det. Uppenbarligen måste jag ha skött mig ganska väl för jag har nu blivit erbjuden fastanställning redan efter bara två månader.
Det kändes himla skönt att idag, efter att häromdagen som en formalitet ansökt om mitt eget jobb, skriva på mitt nya tillsvidarekontrakt. Även om avsikten från båda sidor hela tiden varit att förlänga anställningen finns det ju alltid en liten osäkerhetsfaktor innan det verkligen händer, inte minst med tanke på budgetar o.s.v.
Och nu ikväll skall jag iväg på en konsert. Livet leker!
Idag fick jag min nya laptop på jobbet men kände inte direkt den där speciella ny-elektronik-känslan eftersom det är en Thinkpad som ju sett likadana ut sedan 1990-talet. Och till råga på allt kör den Windows XP som är vår företagsstandard. Lite som en tidsresa m.a.o.
Eftermiddagen på jobbet idag kändes ganska bortkastad. Jag fick mig nämligen tillsänt ett ”health & safety induction form for new starters”, en härlig 6-sidig blankett som inleddes med att säga ”This document is not exhaustive”.
För dryga hundratalet punkter skulle man kryssa i ”Understood / actioned”. Fast hur utför man t.ex. ”Utsätt dig inte för risker”? Rimligen måste man göra som Ronja Rövardotter som går ner till älven för att akta sig för att trilla i?
Ett par av punkterna bestod dessutom i att göra obligatoriska online-kurser och dagens stora behållning är att jag lärt mig att acceptabel temperatur på ett (brittiskt) kontor är mellan 13 och 30 grader. Något bredare spann än man själv skulle ange.
Ikväll var jag på ett gratisföredrag om agil tidsskattning och planering. Det var väl inte direkt något nytt men alltid bra att fräscha upp kunskaperna och få lite andra synpunkter. Jag borde nog försöka gå på lite fler sådana aktiviteter – jag har nästan lite dåligt samvete för att jobbet är lite väl 9 till 5 för närvarande.
Nackdelen med att ha en kvällsaktivitet just idag var dock att jag inte fick städat hemma vilket hade behövts då min bror Anders anländer till London imorgon. Nåja, det är ju ett billigt hotell det här så då får man inte ha för höga krav!
Så var då två roliga och intressanta dagar med introduktionskurs på jobbet över och imorgon är det tillbaka till verkligheten igen. Det har varit väldigt kul att träffa folk från resten av företaget men det är samtidigt lite tveeggat då jag kände att mitt team, som har hand om sidhuvud och sidfot på hemsidan (och för all del en hel del andra saker), kanske inte är det allra mest spektakulära delen… Men man får ju se det som att alla bidrar på sitt sätt.
Dagen avslutades med en öl i personalklubbens bar vilket var lite kul då stället var fullt av halvkändisar. Jag har tyvärr (?) ganska dålig koll på brittiska halvkändisar men en kändis är ju ändå en kändis även om inte jag känner till vederbörande… Och när jag lämnade byggnaden gjorde jag det via röda mattan, mest för att jag kunde.
Personalklubben verkar helt klart rätt intressant och de har sektioner för de flesta intressen. Särskilt intressant för mig är seglingssektionen. Jag skall absolut ta en titt på materialet de lovade skicka.
Idag var det tubstrejk och jag provade på att cykla till jobbet. Det gick väl rätt ok men det känns inte som att den här stan är byggd för att ta sig i öst-västlig riktning om man inte är en bil som tar de stora vägarna. Försöker man cykla in emellan och följer trafikreglerna blir det ett väldigt kryssande. Och banvallarna från tunnelbanan gör det verkligen inte lättare heller. Mot slutet hamnade jag på en 3 km lång avväg så det blev ganska stressigt att hinna fram till jobbet i tid och jag var helt genomsvettig när jag kom fram. På vägen hem höll det sedan på att mörkna så jag fick rätt bråttom då också eftersom jag inte har några lampor. Jag tror nog jag håller mig till tuben även i fortsättningen.
På jobbet idag hade jag första dagen av min tvådagars introduktionskurs och det var väldigt intressant att få se lite mer utanför den bubbla jag arbetar i. Inte minst att få lite känsla för hur stort företaget är. Bara en sådan sak som att många inte ens hört talas om min avdelning och vad vi gör och då är vi ändå omkring tusen pers där… En annan lite lustig sak var förresten när man skulle skriva ner de eventuella frågor man hade och någon skrev ”Varför måste jag gå introduktionskursen? Jag har varit här 25 år”. Storföretag – yay!
Höjdpunkten var annars en rundtur i en av våra produktionsanläggningar. Verkligen kul att få se. Och vi hade även ett brandlarm med brandbilar och allt.
Nu kommer jag nog att sova väldigt gott.
Jag såg musikalen Priscilla redan för ett år sedan men när min f.d. kollega undrade om jag ville ha hans överblivna extra biljett passade jag förstås på att följa med. Biljetterna kostade bara £10 så det var rätt dålig platser men det var trevligt ändå. Och musikalen höll absolut för att se en andra gång.
Jag är lite nöjd med att det faktiskt blivit några stycken teater- och musikalföreställningar i år. Mer sådant, hoppas jag. Jag borde nog passa på att klämma in någon till nu när det är flera veckor kvar till nästa konsert.
I övrigt har det varit en väldigt kort arbetsvecka. I måndags var det bank holiday, idag slank vi iväg vid lunch för att fira en kollega som slutar och imorgon har jag utbildning hela dagen för att lära mig Cucumber. Testramverket, alltså – inte grönsaken.
Så var första veckan på jobbet över. Det blev en lite märklig vecka på så vis att det inte blivit mycket gjort för min del då både produktägaren och tech lead:en för min grupp var på semester men i gengäld har jag kunnat läsa in mig på saker och ting i lugn och ro vilket ju också kan vara bra. Men det skall bli kul nästa vecka när det kommer igång på allvar.
Mitt team har hand om en del ramverk för navigation, javascript och enhetsanpassning. Kanske inte de sexigaste produkterna men i gengälld är de väldigt centrala då de används av alla andra. I min roll som teknisk projektledare skall jag skall planera och överse utvecklingen, se till att processerna vi använder fungerar och kommunicera med olika intressenter för att sammanställa krav och förmedla projektets status.
Det är väldigt spännande att jobba med en sådan gigant till webbsajt jag gör nu – i sidvisningar sett är den över 200 gånger så stor jämfört med den största sajten jag jobbat med innan, vilken i sig verkligen inte var liten. Rätt häftigt.
Vad jag sett hittills är det en väldigt skön företagskultur – nästan lite svensk. Och för mig som gillar mina agila metoder är det ett Mecca – väggar täckta med post-its överallt och ingen tramsig ”clean desk policy” som det var på kontoret i Milton Keynes. Skönt också med ledig klädkod! Kort sagt en väldigt kreativ miljö.
En annan lyx är att jag så länge jag inte behöver jobba över slutar redan klockan 17 jämfört med kl 18:00 på jobbet i Putney. Tillsammans med 15 minuter kortare väg varje väg blir det ju 1,5 timmar extra liv utanför jobbet om dagen vilket förstås gör rätt stor skillnad.
Livet leker!
Idag var det äntligen dags för första dagen på nya jobbet.
Det är lite spännande för mig att för första gången jobba på ett riktigt storföretag. På mitt förra jobb fanns det fyra utvecklare, här är de 900 vilket i sin tur bara är en liten del av den totala personalen. Man får med andra ord stega igenom ganska många nivåer i organisationsschemat innan man hittar min lilla fyrkant. Å andra sidan är plattformen jag skall jobba med väldigt central så det är oerhört kul att vara del av något större.
Dagen idag har förstås varit mest varit administration, introduktion och läsa saker på intranätet. Mycket att ta till sig är det men himla intressant.
Allt känns väldigt rätt och jag tror att det kommer att bli jättebra det här.
Idag var det så sista dagen på jobbet. Tiden har verkligen flugit iväg sedan jag lämnade in min avskedsansökan.
Det är alltid vemodigt att säga hejdå men en viss tröst var flaskan med skumpa jag fick. Sedan blev det några öl innan det var dags att dra sig hemåt.
Redan på måndag börjar jag på nya jobbet så ingen rast, ingen ro.
Det är väldigt intressant att rekrytera min egen efterträdare eftersom det ger en ganska bra bild av konkurrensen och vilka som söker samma typ av job som jag. Slutsatsen är att utbudet av folk inte verkar vara jättestort och min egen profil tycks i jämförelse med många andra ha fördelen av en ordentlig teknisk bakgrund och några års riktig erfarenhet av agil projektledning, inte bara ”vi startade projektet utan att göra en kravanalys”.
Samtidigt är det lite skrämmande att inse att det där med projektledning på lite lagom mellannivå är inte självklart att man kan hålla på med i så hemskt många år. Det går fort att bli för senior och det gäller nog att inte glömma bort att tänka på sin anställningsbarhet.
Jag har varit sämre på att skämma bort mina kollegor på det här jobbet än på det förra men på årets hittills varmaste dag kunde jag inte låta bli att köpa glass och jordgubbar.
Som framgått av bloggen har jag haft ett dilemma på jobbet som har sugit ganska mycket kraft men nu har det äntligen löst sig.
Jag har ju haft en del tvivel på om mitt nya jobb är för mig och härom veckan var jag därför på en intervju för ett annat jobb. Då trodde jag inte att intervjun gick så bra men det gjorde den uppenbarligen för de ringde tillbaka ett par dagar senare och meddelade att jag fått jobbet! Hur bra som helst! Företaget är en drömarbetsgivare för mig och jag har slitit för att komma dit. Under det senaste året har jag faktiskt intervjuat för fyra olika jobb där! De är en av de stora spelarna på webben i UK och deras tekniska plattform som jag skall jobba med är väldigt långt framme. Senaste gången jag bytte jobb var ett steg i sidled men detta jobb är helt klart ett steg uppåt eftersom jag går från att ha ett team till att ha tre och det på ett företag som folk faktiskt hört talas om. Mycket bra!
Fast när jag skulle till att säga upp mig från nuvarande jobbet fick jag dock en ganska obehaglig överrasking. Det var nämligen en liten detalj jag missat i mitt anställningskontrakt. Eller inte så liten kanske: min provanställning som jag har med en veckas uppsägningstid går bara åt ena hållet! Företaget kan alltså säga upp mig med en veckas varsel men när jag själv vill säga upp mig är det två månader!
Därmed satt jag plötsligt fast mellan det gamla jobbet som inte gick med på att släppa mig tidigt och nya jobbet som inte var villiga att vänta i två månader. En riktig mardröm då drömjobbet var så nära men ändå så långt borta. Och risken var ju att jag i slutändan skulle helt stå utan jobb.
Idag är jag dock strålande glad eftersom vi lyckats nå en kompromiss. Jag jobbar kvar på nuvarande jobbet juli ut och börjar sedan på det nya i augusti. En till synes enkel lösning men den satt ganska långt inne.
Sensmoralen i historien är att se till att få kontraktet i förväg och lusläsa det – gå inte med på att få det i handen precis när du skall skriva på. Och tro inte att saker och ting i UK fungerar som i Sverige. I Sverige skulle ju en sådan klausul anses som oskälig och därmed ogiltig men här gynnar inte lagen den svaga parten på samma sätt.
Nu väntar jag bara på att det skall bli augusti.
Det tycks till min stora glädje som att problemet jag brottats med på jobbet den senaste veckan möjligen börjar närma sig sin lösning. Nu skall bara den sista lilla biten falla på plats vilket jag hoppas att den skall göra imorgon. Fingers crossed!
Det har blivit lite glest mellan inläggen på bloggen men det händer inte jättemycket just nu. Jobbet är ganska oinspirerande men jag har kommit fram till att det nog egentligen inte är ett dåligt jobb – det är bara det att det inte är bättre än det förra och man vill ju helst känna att man går framåt.
Hoppas att det blir ändring snart – i nästa vecka verkar det som att jag har en intervju på gång för ett av företagen på min topp 3 över företag där jag skulle vilja jobba (ett medieföretag där jag intervjuade några gånger redan i vintras). Vi får hålla tummarna för att det i) blir en intervju och ii) det går bra. Får se bara vad jag hittar på för ursäkt på jobbet så att jag kan smyga mig dit.
Imorgon skulle jag förresten ha gått och käkat en av Londons poshaste hamburgare men sällskapet ändrade sina planer så det får bli en annan gång. Nåväl, den som väntar på nåt gott.
Idag var det som sagt dags för sista dagen på jobbet. Jag har ju växlat mellan mitt gamla och nya jobb de senaste veckorna vilket inneburit att varje morgon känts som måndag och varje eftermiddag som fredag men från och med imorgon är det heltid på nya jobbet.
Istället för att spendera dagen på kontoret var jag och min chef på kundmöte för att avsluta ett projekt jag hållit på med mer eller mindre hela min tid på företaget. Detta var något jag väldigt gärna ville få gjort innan jag slutade, inte minst för min personliga tillfredsställelse. Det känns ju alltid skönt att avsluta det man påbörjat så jag var väldigt nöjd när jag satte mig på tåget tillbaka till London med förrättat ärende.
Att växlingen mellan gamla och nya jobbet gått successivt har på sitt sätt varit bra då överlämnandet gått ganska smidigt men samtidigt har det känts lite märkligt. T.ex. missade jag mitt officiella hejdå så idag visade chefen mig anteckningarna han gjort gjort för avskedstalet han aldrig höll och jag fick mitt tackkort. Nåväl, det gick ju bra det också – jag får bara inte glömma att skriva ett mejl och tacka kollegorna för presenten.
Jag har kommit på mig själv med att fundera på om jag kanske varit en aning för snabb med att välja mitt nya jobb. Det är väl inte helt omöjligt att så är fallet eftersom jag valde att acceptera det första erbjudandet jag fick. Dels ville jag ha det klart så snart som möjligt då jag redan sagt upp mig från gamla jobbet, dels var det ren lathet. Att söka jobb är nämligen bland det tråkigaste jag vet vilket väl kanske beror på att jag fick mitt lystmäte av det efter Chalmers.
Det är lite svårt att sätta fingret på vad det är som inte känns riktigt perfekt med nya jobbet. Kanske är det så att företaget är för litet, kunderna är för små och för många, det är mindre e-handel är jag trodde, processerna inte är särskilt agila eller det faktum att vissa i mitt team distansarbetar gör att jag inte kan driva saker riktigt så som jag vill. Eller så borde det kanske ha varit dags för ett lönekliv för min del. Fast det kan ju också vara så enkelt som att jag borde ha tagit en ordentlig semester mellan jobben vilket inte var möjligt då det nya företaget ville att jag skulle börja med en gång. Nåväl, vi får se hur det artar sig – en provanställning går ju åt båda håll om det skulle vara så. Men i de banorna är det alldeles för tidigt att fundera.
Nu är det hur som helst dags att bege mig på en sista aktivitet för mitt gamla jobb – ett kundmöte med mål att förklara ett projekt jag arbetat med de senaste två åren för avslutat. Det skulle ge mig en väldig tillfredsställelse så håll tummarna!
Igår hade jag min avskedsfest på jobbet och vi gick till restaurangen Archipelago nära Warren Street Station. Beskrivningen på nätet utlovade internationell mat och det var verkligen ingen överdrift. Till förrätt åt jag nämligen krokodil (smakade som lite gummiaktig kyckling med en touch av musslor) och till huvudrätt zebra.
(Bilderna på när jag äter krokodil är courtesy of min kollega Bob)
Andra i sällskapet åt både känguru (väldigt gott) och gnu. Salladen med kackerlackor var dock ingen höjdare alls. Som att äta räkor med skal.
Och så blev det förstås som sig bör en del att dricka vilket onekligen gjorde det lite segt att jag behövde vara på kontoret i Milton Keynes kl 08:00 för min sista dag idag (jag jobbar på gamla jobbet även på torsdag men då skall jag på kundmöte).
Större delen av dagen idag ägnade jag åt att förbereda torsdagens möte tillsammans med min chef. Sedan rensade jag skrivbordet, stängde av datorn och lämnade MK för gott. Det var allt lite sorgligt att säga hej till kollegorna – jag har ju varit där i 2,5 år och det är ett bra gäng som är kul att jobba med. Men MK kommer jag inte att sakna.
Igår hade jag en härlig 12-timmars dag på kontoret i Milton Keynes då jag försökte komma ikapp med det som hänt medan jag varit i Putney i tre dagar. Det gick väl ärligt talat sådär och det blev ju inte bättre av att jag gått och blivit riktigt förkyld (”kvinnor pratar om att föda barn” o.s.v.) och dessutom kom sent i säng kvällen innan då jag var på konsert. Nåväl, om inte annat så blir det ju tydligt vad som behöver lämnas över till någon annan på kontoret innan jag slutar helt och hållet.
Idag var det dock Putney igen vilket var skönt. Jag sparar en halvtimme restid varje väg jämfört mot förra jobbet så jag får ta och vänja mig vid det där med sovmorgon. Jag som ju egentligen är morgonmänninska.
Ännu så länge har jobbet inte riktigt kommit igång i och med att min företrädare är kvar veckan ut. Jag känner mig faktiskt stundtals lite som en pryo när jag mest hänger över axeln på honom men det blir det ju snart ändring på.
Ikväll åt jag sedan middag med min besökande mor och hennes väninnor och det var förstås väldigt trevligt. Det är lite galet hur fort tiden går och att det var 5 månader vi sågs sist.
Vi hamnade på en Strada vid Earls Court nära deras hotell och jag fick en sista chans att använda mitt Taste London-kort som går ut imorgon. Dryga £40 sparade vi på det så nu har jag definitivt sparat in årsavgiften på £70 om jag skulle köpa kortet när gratismånaden gått ut. Vilket jag nog borde göra.
Idag gjorde jag min första dag på nya jobbet. Även om min sista dag på gamla jobbet inte blir förrän den 28:e jobbar jag nämligen några dagar på nya jobbet redan nu för att möjliggöra överlämning medan min företrädare fortfarande är på plats. Denna vecka spenderar jag således torsdag och fredag där.
Dagen ägnades åt att sitta med företrädaren och gå igenom olika system och kunder. Vi fokuserade idag bara på de mest aktiva kunderna men det var ändå tio stycken. Ganska mycket att sätta mig in i med andra ord.
Jämfört med mitt förra jobb är fokus mycket mindre på e-commerce (även om de gör en del) och desto mer på CMS och publishing. De har sin egen CMS-platform och det är utvecklingen av denna, tillsammans med olika sajter för kunder, jag skall leda. Jämfört med mitt förra jobb får jag kanske ett lite mindre ansvarsområde eftersom det även finns en utvecklingschef men om det innebär att jag kan fokusera på att leverera projekten ser jag ingen nackdel med det.
Det känns som att det skall bli bra det här.
Nu när våren börjat komma på allvar saknar jag lite extra att jobba i Chiswick. Då kunde man sätta sig och njuta i solen på Chiswick Common eller Turnham Green eller ta en fin promenad. Här i Milton Keynes finns det förvisso några små grönytor men det går verkligen inte att jämföra. Och att promenera på spikraka, breda gator funkar inte riktigt som balsam för själen.
En liten tröst då i alla fall när man får en glass i vårsolen. Även om jag sitter på en ful innergård.
Denna dag sammanfattas bäst i punktform:
Idag tycker jag väldigt synd om mig själv. Dagen började och slutade med försenade tåg vilka gjorde att min pendling tog 1,5 timmar extra varje väg (jag kom nyss innanför dörren!) och och däremellan har jag suttit oavbrutet i möten utan avbrott ens för lunch. Och det enda konkreta jag uppnådde på hela arbetsdagen var att jag gjorde rent en whiteboard.
Nu klurar jag på om detta innebär att jag som tröst gjort mig förtjänt av ett cream egg eller en white russian. Det lutar nog mot båda!
Det har nog framgått av bloggen vid det här laget att jag inte är helt nöjd med hur mycket mer tid det tar för mig att ta mig till – och framför allt hem – från jobbet sedan kontoret flyttade till Milton Keynes. För all del finns det många i Londonområdet som har besvärligare pendling än vad jag har men den där knappa timmen jag kommer hem senare varje dag har ganska stor inverkan på känslan av att bara jobba, äta och sova i veckorna (det var därför jag inte bloggade igår!).
Eftersom mitt jobb med konstant kundkontakt inte funkar så bra att sköta hemifrån vilket övriga tillåts göra två dagar i veckan sedan flytten (och jag ändå avskyr att jobba hemma) har jag bett om att få prova att jobba 80% ett tag för att se hur det går och det tycks av allt att döma som att jag kommer att få ok på det. Det innebär förvisso ett ganska stort inkomstbortfall men jag tror ändå att det kan vara värt det. Det var ju trots allt London och inte MK som lockade när jag lämnade fäderneslandet.
Nåväl, vi får se hur det går. I en första vända är det lediga fredagar i februari som gäller. Jag har ju inte direkt haft lite att göra på jobbet innan så det kanske inte funkar alls.
Om ni någonsin undrat hur jag ser ut när jag arbetar kommer här ett bildbevis, courtesy of min kollega Jack och hans Android-telefon som han är väldigt nöjd med.
Fotot är från morgonens sprintplaneringsmöte som är det möte vi har varje onsdagsmorgon för att gå igenom med utvecklarna vad vi skall göra under den kommande veckan. Jag är en stark anhängare av enkla hjälpmedel så det blir mycket papperskort, trots att ett annat system kanske vore bättre nu när de jobbar hemifrån två dagar i veckan.
Så var då semestern slut och det var dags att masa sig till kontoret igen. Jag får nog erkänna att det var ganska skönt att vara ledig men allt kul måste ju ha ett slut.
Dagen började med att jag med nöd och näppe lyckades undvika två missöden: Virgin Trains biljettpersonal strejkade men jag kunde trots det ändå förnya mitt månadskort och sedan gick tåget framför mitt sönder men jag blev bara 15 minuter sen till jobbet. Hela dagen gick jag sedan och väntade på en katastrof – att ödet inte går att lura har jag ju sett i filmen Final Destination. Men det klarade sig.
Jag fick ju inte tag på någon glögg så jag kunde inte bjuda kollegorna på det i år. Men jag lyckades i alla fall ordna en präktig brasa på årets sista sprintplaneringsmöte!
Och om nu allting stämmer kan jag även publicera bilder direkt från mobilen.
Företagets julfester har följt en något nedåtgående trend. Min första jul inleddes ju kalaset kl tre på eftermiddagen med att dåvarande chefen utropade ”F*ck it, let’s get pissed!” och sedan fortsatte det därifrån. Året därefter hade vi en stillsam men trevlig middag på en gastropub. I år har integrationen med moderbolaget och credit crunchen gjort sitt så det blev ingenting alls (koncernens julfest i North Hampton med en korv och en dricka brydde sig chefen tack och lov inte om att försöka bjuda in oss till).
Ikväll gick vi därför på egen hand ut och åt middag tillsammans för egna pengar. Det funkade ärligt talat rätt bra det också. Även om kvällen slutade väldigt tidig då alla hade hemresan från MK att tänka på.
Sedan kontoret flyttade till Milton Keynes har utvecklarna fått jobba hemma två dagar i veckan som kompensation för den längre pendlingen men för mig med kundkontakt och som den som måste ha en överblick över vad som händer är det ingen jättesmidig lösning. Idag har jag dock bestämt mig för att ändå prova på fast det går väl ärligt talat lite sådär. Allt blir så mycket mer omständligt hemifrån så det blir nog inte så många fler gånger.
Det är trevligt hur som helst att såhär på lunchen få se min highstreet på dagen – men då åkte mjukisbyxorna av. Någon måtta får det ju vara.
Som nog framgår av bloggen är det ju inte direkt varje dag det händer något direkt spektakulärt och värt att rapportera om. Det blir lätt så när jag inte kommer hem förrän vid sjutiden i veckorna, det är mörkt och regnigt och jag dessutom är seg efter att ha somnat på tåget tillbaka till London, vilket jag gör allt för ofta. Skönt då att det bara är två veckor till julledigheten och att det sedan börjar bli ljusare igen!
Idag skulle jag helst inte vilja gå utanför dörren – det är riktigt ruggigt väder ute med regn och blåst (väderdamen ser nästan lite arg ut!). Lite fuskigt då att mina kollegor tillåts jobba hemifrån på fredagar och måndagar sedan kontoret flyttade till Milton Keynes medan jag som har kundkontakt inte kan göra det.
Och imorgon skall vädret bli ännu värre så det ser inte så positivt ut för roddpasset då.
Idag har varit en riktigt dränerande dag. Det började med att jag vaknade 04:40 p.g.a. min förkylning och inte kunde somna om. På morgonnyheterna meddelade de att pensionsåldern skulle höjas till 66 år om Tories får bestämma och det verkar det ju som att de kommer att få och när jag sedan begav mig mot jobbet var himlen mörkgrå med ett ihållande och väldigt blött duggregn. På tåget tog jag fram min bok för en stunds verklighetsflykt (normalt en trevlig fördel med att pendla med tåg) men i kapitlet jag läste var det in kille som tog livet av sig och sedan begravning. Inte heller direkt upplyftande…
Väl på kontoret hade jag i tur och ordning några samtal med kunder i telefon, ett mötesförberedelsemöte, ett kundmöte (medan jag missade morgonmötet), ett annat förberedelsemöte, ett lunchmöte med en presentation som jag höll hälften av, ett möte för introduktion till fler arbetsuppgifter som kommer att hamna på mitt bord, några fler telefonsamtal och sedan ett sprintreview-möte innan det var dags att gå hem utan att kunna stryka en enda punkt från listan av saker jag borde fått gjort under dagen. Och så måste jag vara en timme tidig på jobbet imorgon.
Tur att jag har en dags semester i övermorgon!
Jag kan inte låta bli att undra vad det är för ställe jag jobbar på numera när det sitter en sådan här lapp på toaletten:
Notice
Will the child minded person putting tissue paper in these urinals stop this immediately. I will name and shame you to your company – and inform the police of your actions. This is your final warning.
(Security)
Igår kväll var det åter dags för konsert så jag fick stressa hem från kontoret (men det hjälpte inte att börja stressa för tidigt för tåget går förstås när det går) och byta kläder. Vi har ju numera ”smart casual” som dresscode på kontoret och då sticker man ut lite väl mycket bland indie-kidsen om man kommer direkt från jobbet.
The Rumle Strips har jag sett en gång tidigare, då som förband till Hard Fi på Wembley Arena, men inte helt oväntat kom de till bättre rätt i en mindre lokal. Klart lyckad spelning.
Som kuriosa kan jag förresten nämna att de snart skall vara förband åt svenska Mando Diao under deras tysklandsturné.
Idag var det så premiärpendling till nya kontoret i Milton Keynes. Det gick förhållandevis smidigt, särskilt på morgonen.
Jag tar numera bussen från Baker Street Station till Euston Station vilken tar 9 minuter om man bortser från promenaden och sedan tar snabbtåget 30 minuter. Idag gick jag hemifrån 20 minuter tidigare än när jag åkte till Chiswick men det visade sig vara onödigt tidigt då jag fick vänta en bra stund på Euston. Imorgon stannar jag nog hemma 10 minuter till vilket ger en restid på en timme och tio minuter dörr till dörr.
Själva arbetsdagen var förvånansvärt produktiv och vi kom igång rätt bra. Dock hade alla mina saker förutom datorn kommit bort i flytten då någon hade tyckt att det såg ut som ett kontorsmatrielförråd och ett sånt fanns det ju redan… Nåväl, förhoppningsvis skall grejorna komma tillbaka imorgon. Jag har oredovisade kvitton för utlägg på säkert £80 i lådan så det får jag verkligen hoppas.
Mina muffins hittades i alla fall så småningom i botten på en låda med kablar.
På Chiswick High Road ligger det en affär med billiga böcker som jag ofta tittar förbi på lunchen. Priserna på lockvarorna på bordet utanför brukar vara ett eller två pund och då kan man ju köpa något bara på skoj. Mitt förra köp var en bok som hette ”We Cannot Fail – The fine line between adventure and madness” som kändes som en passande titel att ha liggandes på skrivbordet med tanke på hur mycket jobb vi lade ner på projektet som jag jobbade på då.
Dagens fynd passar väldigt bra inför flytten till vårt nya, karaktärslösa huvudkontor i Milton Keynes: ”Cube Chic – Take your office space from drab to fab!”. Här finns många bra exempel på hur man kan inreda sitt kontorsbås och min favorit är nog det med pubstil. Synd bara att vi inte har riktiga cubicles – det är nog egentligen bara den konsekventa grå färgsättningen som gör att hela kontoret känns som ett enda stort bås. I ett landskap är det kanske inte så poppis att inreda sitt skrivbord som en pub.
Igår eftermiddag åkte hela företaget på utflykt till vårt blivande kontor i Milton Keynes där vi skall flytta in i systerbolagets lokaler.
Mycket kan man säga om Milton Keynes men det är ingen pittoresk stad utan en så kallad new town, placerad mitt i ingenstans och ritad med linjal i slutet av sextiotalet. Puben vid kontoret är en Wetherspoon à la flygplats och istället för en high street har de ett gigantiskt shoppingcenter.
Nåväl, på det hela taget uppväger fördelarna med flytten nackdelarna för mig (och MK duger ju för f1-teamen Brawn och Red Bull så det borde duga för mig). Skall bli oerhört skönt att bli en del av en större organisation då min roll med tiden blivit allt mer divesifierad i takt med att vd, vd:s assistent och account managern slutat. Nu skall jag kunna lasta över de delar som inte hör till min roll på stödfunktionerna runt omkring och koncentrera mig på själva projektledningen igen. Mycket bra.
Redan i slutet av månaden tycks det som att flytten skall ske. Ganska snabbt marscherat får jag säga. Tills dess måste jag uppgradera min garderob till ”smart casual” – inga mer jeans på kontoret.
Extern länk: På Bing Maps ser MK precis ut som Sim City
Jag trivs ganska bra med min lilla jobbpendling. 40 minuter dörr till dörr tar det ut till Chiswick och en Metro räcker hela vägen från Baker Street till Hammersmith och sedan är det bara några få stationer till på District Line. Det tyck det dock bli ändring på. Av allt att döma verkar det som att vårt kontor skall flytta till huvudkontoret i Milton Keynes!
Att pendla till MK blir onekligen en aning värre: tåget tar visserligen bara 30 minuter från Euston men så skall man ta sig dit och lyckas tajma tåget som går med 20-40 minuters mellanrum. För mig vore det nog ändå en ganska bra flytt då vi får en ok deal för att gå med på det (inte imponerande men inte heller helt förnedrande) och karriärmässigt ger det nog lite mer möjligheter eftersom vi i Chiswick har blivit så få och livet som projektledare är ganska ensamt där. I MK kanske jag rent av får en chef mer än en dag i veckan!
Nåväl, vi får se hur det artar sig. Värt att ge det ett försök i alla fall – omväxling förnöjer.
Är ganska utmattad efter ett åttatimmars möte hos min kund i Gatwick. Men bilden från tågfönstret blev ganska fin – ser precis ut som i filmen Top Secret.
Så var då äntligen första arbetsveckan efter semestern slut. Det har känts som en väldigt lång vecka i och med att det varit mycket att göra på jobbet och ännu mer som borde göras. Först gällde det att komma ikapp med allt som hänt medans jag har varit borta vilket inte blev lättare av att min chef som täckt upp för mig nu är på semester själv. Sedan en kunds webbsajt som gick live i onsdags morse och därefter allt annat som fått vänta för andra kunder i samband med det. Idag har jag dock varit hos en kund hela dagen – ärligt talat var det ganska skönt att komma ut från kontoret lite.
Men nu är det äntligen helg!
Det tog emot lite att gå tillbaka till kontoret igår så det första jag gjorde när jag kom dit var att lämna in ansökan för nästa semester. I september har Linus bjudit in till Mellby Strand och dessutom fyller Morbror Lars 60 och det vill man ju inte missa. Eftersom min chef är på semester själv blev jag tvungen att ta risken att boka flygbiljetten utan att ha fått ok på semesteransökan, trots att jag brukar gnälla på mitt team när de gör så. Hoppas nu bara att jag får godkänt!
På kvällen lagade min nye flatmate middag. Det blir nog bra det här.
Pinsamt glest mellan inläggen här på bloggen men jobbet suger verkligen musten ur mig för närvarande. Vi har en sajt som skall gå live nästa vecka som har inneburit oförutsett mycket jobb samtidigt som vår account manager slutade i förra veckan så jag har fått ta över en stor del av hans uppgifter och kunder också. För att göra saken värre så har jag blivit uthyrd till kund 2 dagar i veckan varav en dag på plats hos kunden. Och så har jag ett nytt projekt som precis håller på att starta. Eller två faktiskt, när jag tänker efter.
Tycker nästan lite synd om mig själv. Även om det inte blivit så hemskt många sena kvällar är jag helt slut när jag kommer hem. Tur att det snart är semester!
Imorgon är jag ledig för att ta hand om min bror Johan och hans Teresia som kommer och hälsar på vilket skall bli väldigt trevligt. De borde dyka upp här om en knapp timme nu.
Det som retar mig är att ledigheten hindrar mig från att vakta min stol på jobbet. Idag dumpade nämligen moderbolaget en drös med stolar från deras avlagda personal (plus två helt vansinningt stora fåtöljer) på vårt kontor och det har gått ut order om att alla skall byta. Dock är de nya stolarna ännu värre än min otäcka 20-punds direktörsstol så det hade nog varit bra att sitta på sin stol imorgon så att de inte kan ta den till tippen.
Helt resolut skrev jag därför en lapp och tejpade på min stol innan jag gick idag: ”This chair stays here!”. Sedan lade jag till ”I will be really angry if it doesn’t”. Så långt allt väl, om än lite infantilt. Men slutligen lade jag till ”(Imagine Wyatt Earp)”. Kom på på tuben att det kanske var att ta i. Hoppas inte att de tror på allvar att jag tänker ställa till med ett O.K. Corall…
Lite glest mellan uppdateringarna här på bloggen just nu vilket beror på att saker och ting gått lite på tomgång på sistonne.
Som jag nämnt tidigare har jag insett att min lägenhet är lite för dyr så jag håller som bäst på att försöka säga upp den vilket känns rätt deppigt då jag verkligen gillar lägenheten och inte minst läget. Som det ser ut nu blir utflyttningsdatum den 30 maj, vilket ju är väldigt snart. Det hela hänger dock på att hyresvärdens mamma skall ge sitt samtycke till att jag avbryter kontraktet i förtid och hur mycket jag skall betala för att göra så. Förhoppningsvis skall det lösa sig snart.
Även på jobbet är det lite rörigt just nu så jag har i princip bestämt mig för att hyra ett rum ett tag istället för en egen lägenhet för att se hur saker och ting artar sig.
Spännande tider med andra ord.
Vi har precis börjat nytt skatteår här i UK och därmed är det dags för löne- och utvecklingssamtal. Man skall nog inte posta detaljer om sådant på sin blogg men utrymmet för löneförhöjning tycks minst sagt begränsat i år.
På plus-sidan var jag hos optikern idag och beställde nya glasögon. Spec Savers är lite som glasögonens Ryanair: själva bågarna och glasen kostade bara £25 (jag hittade inga dyrare jag gillade) men sedan behöver man ju förstås en synundersökning och repskydd så plötsligt är det £65 istället. Fast det är ju inte så farligt det heller.
Jag började ju pendla till jobbet för någon månad sedan och på allmän (eller i alla fall pappas) begäran kommer här lite bilder på vägen jag promenerar till tunnelbanan på morgonen.
Allt som allt tar min pendling knappa 50 minuter vilket är ganska lagom. Kliver utanför dörren 07:45 (fast jag skall nog börja gå hemifrån en kvart senare för att inte komma för tidigt). Promenaden ner till Embankment är en trevlig liten morgonpromenad på 12 minuter och leder förbi Leicester Square och Trafalgar Square. Sedan tar tuben 25 minuter vilket är ganska precis vad Metro tar att läsa. Får jag inte sittplats med en gång brukar jag få det efter en hållplats eller två. Hoppar av vid Turnham Green och vägen därifrån till kontoret kan ni ju.
Känner mig redan som en van pendlare, om än inte särskilt förhärdad. På det hela taget är det väldigt smärtfritt eftersom jag ju åker mot strömmen.
Kom just hem från jobbet. Denna vecka är det fullt upp med en sajt som går live på tisdag. Skönt och kul att jag har en ledig fredag att se fram emot nästa vecka när Jonas kommer på besök.
På lunchen idag var jag inne på banken och satte upp en stående överföring för hyran. Lite skrämmande att jag inte behövde legitimera mig eller någonting, räckte bara fram en papperslapp med uppgifterna på och de fixade det. Jag hade gärna velat tro att det var svårare än så att ta 1200 pund per månad från ett bankkonto. Nästan så att jag håller tummarna för att de satte upp överföringen åt fel hål.
Nu har jag precis kommit fram till kontoret efter min första pendling från nya lägenheten och det gick galant. Bortsett från ösregnet hade jag en fin promenad förbi Leicester Square och Trafalgar Square. Jag tog nämligen tuben från Embankment och det blir nog så jag gör i fortsättningen också eftersom jag på så vis slipper byte och dessutom får sittplats. 50 minuter dörr till dörr tog det (inte mycket folk alls så dags åt det hållet) och jag får ta och experimentera lite med hur dags jag går hemifrån eftersom jag blev drygt 20 minuter tidig. Fast å andra sidan kan jag ju kanske äntligen själv få använda de 30 minuterna flextid jag infört på kontoret.
Såhär ser min plats på kontoret ut. Klicka på bilden för att se beskrivning.
Jag har hunnit vänja mig vid att vara ledig men imorgon är det slut med det och tillbaka till jobbet för min del. Kommer nog att vara riktigt mycket att göra dessutom, eftersom jag varit ledig så länge. Nåväl, det är väl bara att bita ihop. Och det är ju bara en månad kvar tills jag har en extra ledig dag för en snabbis till Göteborg.
Det mest spännande som händer denna vecka är nog att jag imorgon bör få besked om huruvida hyresvärden gått med på mitt bud för lägenheten i Soho. Skall bli riktigt spännande!
Idag är det sista arbetsdagen före semestern för min del. Jag har egentligen knappt haft någon semester alls i år så det skall bli riktigt skönt med hela två veckor ledigt. Flyger till Göteborg dagen före julafton och sedan inte tillbaka till London förrän den 30:de. Får hoppas att det går bättre den här gången än förra året när jag fastnade 5 timmar på Heathrow p.g.a. dimma.
Idag bjöd jag på glögg på vår Sprint Review på jobbet. Glögg är kanske inte fullt så exotiskt som man vill tro (de har motsvarande koncept här med ”mulled wine”) men russin och mandel i tycks ha varit nyskapande i alla fall.
Tyvärr kände jag mig tvingad att begränsa det hela till alkoholfritt och Ikea har bara Herrljungas sådana, vilken precis som jag misstänkte smakade mest varm saft. Fast det gick nog hem ändå, för i sprintutvärderingen fick ”glug” flera omnämnanden i kategorin bra saker. Och de gillade uppenbarligen Mor Annas pepparkakor – de åt upp hela burken!
Hade en något bisarr dag på jobbet idag. När vi kom tillbaka till kontoret efter lunchen var dörren spärrad med ett sånt där rött sammetsrep som de har utanför nattklubbar och den stod en kvinnlig dörrvakt som vägrade släppa in oss för att vi inte stod på gästlistan och Peach’s födelsedagsfest pågick där inne. Visade sig vara någon dolda kameran-show och vakten var någon sorts semi-kändis. Ytterligare bisarrt blev det när de skulle filma från en annan vinkel så vi blev uppmanade att komma gående igen. Tydligen funkar det alltid så sa de.
Roligt tyckte jag att det blev när min kund som kom för ett möte inte blev insläppt för att han inte hade smoking. ”Men vafan, jag skall träffa Magnus” tyckte han. ”Sorry, Magnus does not have a guestlist” svarade hon. Han blev en smula förvirrad.
Det är mycket att göra på jobbet just nu med en sajt som skall gå live om två veckor. Det är ursprungligen inte mitt projekt men projektledaren skall iväg på smekmånad på fredag så det är mycket att sätta mig in i. Samtidigt täcker jag upp för vår account manager medan han är på semester. Och så har jag ju mitt vanliga projekt också. Om man räknar antalet hattar kommer jag nästan att vara i majoritet på ledningsmötet på fredag. Till råga på allt ber vi utvecklarna att jobba 3 av 5 dagar de kommande två helgerna (nästa helg är bank holiday weekend) vilket innebär att jag måste föregå med gott exempel. Nåväl, det kommer ju att ge lite extra ledighet i slutändan vilket passar bra nu när sommaren är här.
Det har varit galet mycket jobb för min del på sistonne med en stor offert som skulle in med väldigt tight deadline. Har gått fran jobbet kl 21:00, 04:30 och 22:20 (och dessutom vidare till pubben två kvällar). Det känns därför idag som att jag befinner mig en smula i koma men tack och lov har jag faktiskt fredag. Om några timmar landar nämligen Jonas och Martin här i London och jag har därför tagit ledigt imorgon. Skall bli kul!
Fiffigt att VHS antagningssystem gick ner så att de förlängde ansökningstiden till högskolan och jag dessutom blev uppmärksammad på att det är dags att söka. Som bekant saknar jag ju några ynkliga högskolepoäng för att få ut min examen och sedan de lagt ner kursen jag behövde kan jag nu läsa en godtycklig kurs för att komma upp i mina poäng.
Fick ikväll iväg en ansökan till GU:s distanskurs ”Gemenskap och identitet i kunskapssamhället” 7.5hp (5 gamla högskolepoäng) vilken faktiskt låter ganska intressant:
Målet med kursen är att du ska kunna: – analysera och förstå lärande och organisationer i termer av lärandegemenskaper – relatera teoretiska antaganden om lärande till principer för utveckling och utvärdering – kritiskt reflektera över relationerna mellan genus, etnicitet, identitet, makt och teknik
Om allt går vägen kan jag ha examen innan året är slut. Om jag nu får läsa distanskurser i Sverige när jag inte bor där.
Jag kan ju för all del dela med mig av en bild av mitt skrivbord på jobbet. Vi har ett minst sagt sunkigt kontor men själv är jag ganska nöjd med att flyttplanerna går trögt eftersom jag trivs bra med mitt gångavstånd hemifrån.
Min mobilkamera trivs inte så bra inomhus.
Jag vet att jag är lite dålig på att uppdatera bloggen men det beror på att det inte händer så mycket värt att rapportera.
Igår var jag i alla fall på min chefskurs i Milton Keynes igen och den här gången hade vi en övning där vi delades in i par och den ena personen guidade den andra, som hade ögonbindel på sig, runt kontorslandskapet. Fascinerande det där med att vara chef. Inför nästa gång har vi blivit uppmanade att ha oöm klädsel… Nåväl, själva materialet i sig är i alla fall intressant. Bland annat fick jag genom ett test veta att jag mitt ”ego state” är ”Free child”, vilket tydligen är ganska bra.
Idag skulle jag ha haft min appraisal efter att ha jobbat mina första tre månader men det blev uppskjutet två veckor för att HR-ansvarig från moderbolaget skulle kunna vara med.
På tåget hem från Milton Keynes
Idag har jag varit på utbildning hos moderbolaget i Milton Keynes. Jag deltar i deras Management Development Programme bestående av 10 dagar utspridda under året med syfte att utvecklas som chef. Idag var det väldigt översiktligt och kanske inte direkt något nyskapande (och jag är inte någon större anhängare till gruppövningar som att bygga broar av A4-papper) men programmet framöver ser lovande ut så det är nog en nyttig utbildning att ha i bagaget.
Äntligen har jag fåt ut min första lön, och inte bara en lön utan 2 eftersom jag inte fick någon i december. Det gör onekligen viss skillnad i finanserna att faktiskt få in pengar och inte bara spendera mina besparingar.
Så var det helt plötsligt fredag. Den här veckan har gått väldigt fort, mest kanske för att jag för en gångs skull haft det lite stressigt på jobbet. Vi har precis börjat på ett nytt projekt i ett nytt programspråk vilket gjort att tempot behövts skruvas upp en hel del och vi har utökat teamet från 5 till 9 personer, mest med konsulter. Det känns faktiskt ganska inspirerande eftersom jag ägnar mindre tid åt långtidsplanering och mer tid åt att hantera projektet rent praktiskt. I organisationsschemat för projektet har jag en stor ruta i mitten med pilar in från alla håll. Ett ganska fint schema faktiskt, tror jag skall spara det.
Har inte så mycket planer i helgen men jag känner att jag behöver ägna lite tid åt att lära mig Ruby on Rails som är det vi använder i projektet. Jag utvecklar ju inte själv men känner att det vore nyttigt att få ordentlig inblick i vad skillnaderna är.
I övrigt verkar det bli rätt ok väder, så någon utflykt skall det nog lyckas bli också.
Väster ut är uppenbarligen en bättre riktning att bo än öster ut i den här stan. Igår var jag på besök i datacentret där vi inhyser kundernas webbsajter och det ligger i Tower Hamlets som tydligen är det mest kriminella området i Storbritannien. Helt fantastiskt sunkigt var det där kan jag intyga.
Fast å andra sidan är tydligen jag också kriminell. Det är på förslag här att göra det lagligt att kopiera musik från cd-skivor till mp3-spelare (förutsatt att man äger dem förstås), vilket betyder att det uppenbarligen är olagligt idag. Om inte den lagen går igenom är det rätt meningslöst att bry sig om att köpa cd-skivor med andra ord.
Det är skönt men förvirrande med kort arbetsvecka. I torsdags var jag helt säker på att det var tisdag så fredagen kom som en ren bonus.
Det har således inte hunnit hända så mycket sedan jag uppdaterade senast. Igår var jag på bio i Islington med Tissa, Mats och Marja. Vi såg ”The Kite Runner”, vilken kan rekommenderas. Bästa (och enda) filmen jag sett i år. Har fortfarande inte skaffat någon tv så det blir inte så mycket film utan mer böcker – fast det kanske inte är dåligt.
Idag bestämde jag mig för att prova att ta bussen till stan. Det tog en stund men efter en timme var jag vid Baker Street. Kändes inte som att det var så värst långt egentligen: Hammersmith, Kensington, Notting Hill och Marylebone. Är väl inte en busstur jag kommer att göra varje gång jag skall in till stan men fördelen är att bussen går dygnet runt till skillnad från tunnelbanan.
Idag har jag äntligen lyckats köpa mig ett Cream Egg som jag skall sätta i mig ikväll. De tycks ha gått ur modet och blivit mer av en säsongsvara. Konstigt.
Klockan 14 igår utbrast chefen ”Oh, fuck it, let’s get pissed” och julfesten drog igång. Började med champagne, öl och julklappsutdelning på kontoret. Alla hade dragit lott om vem de skulle köpa julklapp till för max £10 och det avslöjades aldrig vem som köpt till vem. Jag fick guideboken ”London for Londoners” vilken nog kan vara användbar. Efter det spelade vi biljard på en pub (jag vann inte) och fortsatte därefter till en annan pub varvid det som följde nog kan betecknas som binge drinking. När jag tittade på klockan var den bara 18, så det var rätt bra tempo. En klart trevlig kväll.
Så var första veckan på jobbet slut. Det skall nog bli bra, men den här veckan känner jag inte att jag varit jätteproduktiv. De har haft svårt att komma till avslut med sitt föregående utvecklingssprint och det gör att det är svårt för mig som ny att komma in. Det är ju mycket mer naturligt att komma in i ett nytt sprint än i slutet på ett gammalt. Istället har jag ägnat mig åt att se över en del processer, men det är ochså lite lurigt innan jag ser dem i aktion. Nästa vecka skall det förhoppningsvis ta sig.
Det är onekligen rätt segt att ha så lång väg till jobbet som jag har just nu. Jag går hemifrån 07:40 (börjar kl 9) och kommer hem typ halv åtta (slutar 17:30). Då blir det inte så mycket tid att göra annat än att jobba. Idag hade jag dessutom min första riktigt engelska lunch då jag åt trekantsmacka framför datorn på jobbet. Men i nästa vecka blir det skillnad med 5 minuter gångväg till jobbet, vilket gör att jag sparar 3 timmar resväg och dessutom kan äta lunch hemma. Det skall bli oerhört skönt.
(om nu bara pappersexercisen löser sig)
Idag var min fösta dag på nya jobbet. Det verkar väldigt lovande. Det är förstås mycket att ta till sig i början, men de verkar ha sund inställning till det mesta, så det skall nog lösa sig. Idag har det förstås mest varit introduktion, med genomgång av olika kunder o.s.v. Kortfattat är det jag skall göra att sitta som kontaktyta mellan marknadsavdelningen och utvecklingsavdelningen och se till att utvecklingsarbetet flyter på.
Pendlingsavståndet är ganska drygt härifrån Mitcham till Chiswick. Börjar med spårvagn till Wimbledon, sedan tunnelbana (fast ovanpå marken) till Earls Court och tunnelbana (även den uppepå) till Chiswick Park. Till jobbet gick det rätt och på 1.15h men hem tog 20 minuter längre och var ståplats hela vägen från Earls Court och hem. Tur att jag inte skall pendla särskilt länge.
Idag har jag tagit en vända på stan och shoppat lite kläder. Eller inte så lite faktiskt, 2 par jeans, 2 tröjor, 2 t-shirts, 4 par kalsonger och en jacka (det var ganska bra rea). Dessutom köpte jag en plånbok som dock inte fanns med i påsen när jag kom hem, så det blev inget med den.
Imorgon är det alltså första dagen på jobbet och innan dess (börjar kl 10 första dagen, annars kl 9) skall jag till lägenhetsförmedlaren och i bästa fall säkra lägenheten. Är fortfarande lite tveksam till om all pappersexercis verkligen kommer att falla på plats helt smärtfritt. Detta är ju trots allt England.
Så var det sista lediga vardagen innan jag börjar jobba. Har haft en ganska långsam start med olika ”property development”-program på tv:n, vilket ju passar bra när jag går i lägenhetstankar.
Igår kväll var jag ute och firade mitt nya jobb med några kompisar, men det var ganska stillsamt. Nu skall jag snart bege mig på lägenhetstittning i Chiswick och ikväll kommer Måns till stan, vilket säkert för med sig lite turistande i helgen. Och så måste jag köpa lite kläder inför jobbet. Det är visserligen klädkod ”casual”, vilket är skönt, men jag har inte jättemycket kläder med mig så jag får komplettera lite.
Jag var ute och tittade runt lite i Chiswick idag, där jobbet ligger. Det tar över en timme att komma dit från Mitcham, så det är lite drygt, men det funkar ju ett tag. Hur som helst är det ett ganska mysigt litet samhälle och jag är inte främmande för att bo där. Verkar vara ganska gott om lägenheter (och lägenhetsuthyrare), så det borde inte vara så svårt att hitta något. Fast utmaningen är ju att hitta någorlunda standard till överkomligt pris.
Igår var det så dags för sista dagen på jobbet. Hela veckan har känts lite märklig – en konstig känsla när mina projekt börjat leva sina egna liv utan mig, med möten jag inte kallats till och saker som händer utan att jag lägger mig i. Och igår var det plötsligt jag själv som skulle lämna in nycklar och få mitt passerkort avregistrerat, den procedur som jag suttit på andra sidan av under några år nu. På kvällen var det iaf afterwork och det var ju trevligt som vanligt, fast med en extra finess: jag behövde knappt betala någonting. Dock medförde de att starten idag var en smula seg.
Det blir inte så roliga foton när man reser i jobbet men här är järnvägsstationen där jag spenderade 2,5 dagar den här veckan. Tåget som ingår i mitt projekt står längst till vänster i bild och tittar man riktigt noga kan man se en nyinstallerad wifi-antenn på taket. Tror jag nästan blev en smula solbränd på köpet.