Jag är inte alls nöjd med att bloggtoppen.se läckt epostadresser och osaltade, hashade lösenord för alla sina användare.
Det stod förvisso redan på min att göra-lista att byta mitt lösenord som jag använt på diverse sajter sedan 2004 och jag har även ett lösenord från 1997 som jag för första gången satte via modemuppkoppling (fast det använder jag ganska sparsamt). Det är inte utan att jag känner mig lite träffad av beskrivningen ”naive Swede”…
Utanför St Paul’s Cathedral pågår en tältprotest mot girighet och trots att kyrkan från början välkomnade demonstranterna håller de sedan förra veckan stängt p.g.a. ”health and safety issues” och försöker nu få dem att flytta på sig.
Jag var säker på att det skulle hinna lösa sig i tid för det svenska luciafirandet om en dryg månad men City of London Corporation förbereder sig nu för att gå till domstol för att få bort demonstranterna. Det känns som ett väldigt effektivt sätt att låsa positionerna i månader, så vi får se om det blir någon Lucia i år.
Idag bestämde jag mig för att det gått tillräckligt lång tid efter upploppen för att med någorlunda gott samvete kunna studera skadeverkningarna utan att känna mig som att jag allt för mycket vältrade mig i andras olycka. Jag begav mig därför till Peckham i södra London för att se den omtalade ”Wall of Love”, ett övertäckt butiksfönster som förvandlats till en hyllning till området och en uppmaning till lugn och tolerans. Faktiskt ganska rörande att se.
En bit längre bort på gatan fanns en betydligt mer skrämmande syn, de utbrända resterna av ett hus som senast jag såg det var på tv när nyhetshelikoptern fångade hela brandförloppet.
Om det inte vore för de övertäckta fönstren och de patrullerande extrainkallade poliserna, från poliskårer jag aldrig sett tidigare, kändes det dock på det hela taget som att vardagen redan återvänt i Peckham.
London FTW.
Via sociala media har det gått ut en uppmaning om att uttrycka avsky för kravallerna genom att sitta hemma och dricka te ikväll och det tyckte Hanna, jag och i skrivande stund 104 tusen andra var ett utmärkt förslag. Antalet deltagare räknas upp med tusen personer varje gång jag laddar om sidan!
Såhär långt verkar det ha varit en i stort sett lugn kväll i London och det tycks tack och lov som att den mäktigt imponerande polisinsatsen med 16000 poliser i tjänst (att jämföra med 5000 under prinsbröllopet och Sveriges poliskår som enligt Google består av 18000, så hur många är i tjänst samtidigt av dem, en fjärdedel?) lyckats avskräcka bråkmakarna.
Det är verkligen skönt det, för jag var en smula bekymrad att de ikväll skulle inse hur korkat det är att slå sönder sitt eget grannskap och istället bege sig in till centrum.
Ikväll hade jag funderat på att göra en exkursion till Tottenham för att studera efterverkningarna av kravallerna men jag bestämde mig för att det fortfarande var lite för snart inpå och att nyfikna med kameror antagligen är det sista de behöver just nu.
Det var nog rätt beslut. Just Tottenham hade nog iofs varit lugnt ikväll men det är rätt skrämmande att se alla de andra oroshärdarna på nyheterna. Jäklar vad det brinner just nu i Croydon, t.ex.
Här i centrum är det ju dock lugnt men det är inte utan att jag undrar om det kanske är dags att skaffa hemförsäkring…
Ikväll efter jobbet tog jag vägen förbi Camden och följde lämmeltåget till Amy Winehouses hus. Synen som mötte mig när jag kom fram gjorde det klart utan tvivel att hon under sitt korta och ganska tomultartade liv berört väldigt många. Marken tvärs över gatan täcktes av ett hav av blommor och trots mängden av människor som sökt sig dit – och åtskilliga tv-team – rådde en vördnadsfull tystnad. Och det kändes nästan lite kamratligt att folk lämnat vinflaskor, ölburkar och cigaretter.
Det är verkligen galet det som hänt i Norge och som någon sorts tafatt hedersbetygelse styrde jag min lördagspromenad förbi norska ambassaden. Innan hade jag inte ens en aning om var den låg men den visade sig ligga på en något elegantare adress än den svenska, nämligen på Belgrave Square.
Utanför fanns inte särskilt förvånande en liten hög med blommor och jag misstänker att den kommer att växa under dagen.
Såhär såg det ut på Trafalgar Square idag, dagen efter kvällen före. Man blir lite trött.
Ikväll var det en väldigt märklig stämning på stan. Dels var det ju Earth Hour men samtidigt var det kvällen efter en dag med en massiv demonstration mot nedskärningarna med hundratusentals deltagare. Efter höstens upplopp var det ju inte direkt oväntat att somliga skulle kravalla och tydligen fick sig t.ex. The Ritz sig en omgång under dagen. Och så bankerna, som vanligt.
Jag var ute för att fotografera nedsläckta byggnader men stannade till på Trafalgar Square för att studera vad som nog får kallas en ockupation.
Till en början var det nästan trevlig stämning. Polisens strategi att hålla låg profil tycktes funka fint och aktivisterna satt mest och pysslade om sina lägereldar.
Men så började någon gruffa med poliserna som vaktade OS-klockan och poliserna fick förstärkning och aktivisterna blev argare och så var det i full gång.
Jag fann det därmed bäst att dra mig undan och promenera hem för följa det hela på tv istället. Tydligen blev det en hel del skadegörelse och polisen bombarderades med flaskor. I skrivande stund visas hur de sista aktivisterna leds bort.
Earth Hour kom lite i skym undan i nyhetssändningarna om man säger så.
Veckans helgbilaga i The Guardian innehåller ett semesterreportage från Kairo. Med de senaste dagarnas händelseutveckling skulle man lätt kunna tro att det var mindre aktuellt nu men formuleringarna ”family adventure” och ”utterly memorable family holiday” känns ju onekligen fortfarande relevanta. Och ”If you want a calming break […] then Cairo isn’t for you”.
Jag kommer att sakna det gigantiska flaskskeppet på Trafalgar Square när det byts ut mot nästa konstverk, vilket vad jag förstår tack och lov inte kommer att ske förrän nästa år.
Nu har de i alla fall tillkännagivit de kommande två konstverken varav det ena – en stor blå tupp – är en guldgruva för tidningarnas rubriksättare. Det är onekligen modigt av borgmästaren att ställa upp på att posera med ett konstverk som detta…
Ikväll hade jag bestämt mig för att ge mig ut på stan för att testa kameran lite genom att fotografera London By Night. Vad jag inte tänkte på var att det var kvällen efter det fullkomligt vanvettiga parlamentsbeslutet att höja universitetsavgifterna till upp till £9000 per år och jag hamnade mitt i ett smärre upplopp på Oxford Circus.
Det hela var en ganska bisarr upplevelse då gatan fortfarande var full av julshoppare som blandades med anarkister med täckta ansikten, kravallpoliser och betydligt stillsammare demonstranter.
Vad jag inte fick veta förrän jag kom hem och slog på tv:n var att Prince Charles och Camilla dessutom blivit anfallna i sin Rolls Royce på Regent Street bara en liten stund tidigare.
Det jag såg var inte extremt våldsamt, bara några krossade rutor och klotter på Topshop, som tycktes vara målet för just denna protest (ägaren undviker att betala skatt vilket inte är så populärt i dessa tider), och en mindre brasa i gatan. Jag valde dock att dra mig undan när jag hörde trafikpoliserna som dirigerade trafiken retirera med orden ”Ok, that’s it, we’re moving out. It’s no longer safe”.
Strax därefter rörde sig folkmasan vidare längst Oxford Street, ropandes slagord och vältandes papperskorgar.
Jag förstår absolut viljan att demonstrera (det skulle jag nog också gjort om jag var student här) men vad jag har svårare att förstå är de som skall hålla på att kravalla. Vad sjutton tänker de sig uppnå med det?
Amy Winehouses närvaro på Libertines-konserten härom kvällen har rönt viss uppmärksamhet i pressen, nu senast i Metro. Yours truly var dock mycket snabbare att publicera!
Pappa frågade häromdagen om jag gått på diagonalen över Oxford Circus och det har jag. Fem miljoner pund kostade denna upprustning som utöver de tokyoinspirerade diagonala övergångsställena innebär betydligt mycket mer plats för fotgängarna på trottoarerna. Och det tycks fungera! Tidigare har ju denna plats varit helvetet på jorden men nu flyter det på utan några egentliga problem. Det är bara när man korsar det andra övergångsstället i mitten som det blir lite stressande.
Åkte in till stan efter jobbet för att köpa ett par skor. Trots att det var mer än ett dygn sedan gårdagens gängrelaterade knivmord (mitt på blanka dagen vilket är ganska otäckt) var en stor del av Oxford Street fortfarande avstängd och det gick runt CSI-tekniker i overaller. Nu har nye borgmästaren redan börjat tala om metalldetektorer på stora kollektivtrafikknutpunkter.
En sida av att bo väster ut i London är närheten till Heathrow. Varje dag ser jag planen komma i en rak och prydlig kö på 2000 fots höjd för att landa. Genom sovrumspersiennen på kvällen ser jag de blinkande positionsljusen passera med någon minuts mellanrum.
Själv fascineras jag mest av att så stora och till synes långsamma maskiner kan flyga. Bortsett från det där planet härom veckan då, som ju inte nådde riktigt fram till landningsbanan. Det finns dock en kraftig opinion mot Heathrow och då särskilt deras planer på en tredje bana och en sjätte terminal, vilket skall öka antalet flygningar från 480 000 till 800 000 per år. Just nu är det någon sorts samråd men vi i Chiswick får inte vara med vilket gör att min brevlåda fylls av uppmaningar att protestera.
Stadsdelsnämnderna protesterar mot planerna. Alla borgmästarkandidaterna och de flesta lokala parlamentsledamöterna är också emot. Själv säger jag bring it on. Jag är trött på att sitta på Landvetter och vänta på en slot.