The View på Watershed – Wimbledon Calling
Det tycks vara väldigt inne just nu med endagars stadsfestivaler och senaste nytillskottet i stan är Wimbledon Calling med fyrtiotalet band i 7 olika lokaler.
Eftersom mina favoriter The View skulle uppträda köpte jag mig en biljett men hoppade sedan spelningarna under dagen och infann mig i Wimbledon vid sextiden.
Själva arrangemanget får jag nog dock tyvärr säga var sådär. Av okänd anledning var det en lokal som inte var med längre så de hade gjort om hela schemat och det verkade inte bättre än att de slarvade bort en av huvudakterna, The Automatic, i processen.
Första bandet jag kollade in, Dead Casette, spelade i en marockansk restaurang och när jag stod längst bak och hängde stod jag samtidigt i tredje raden. Mycket mindre gig än så blir det inte.
Därefter drog jag vidare till The Watershed där The View skulle spela så att jag skulle få bra plats. Ännu en väldigt liten lokal – ca 200 pers. Första bandet jag hörde där, Dogs, var rätt ok. The Eighties Matchbox B-Line Disaster jag hörde sedan var väldigt arga grabbar.
Och som ytterligare ett exempel på tveksam organisation valde de därefter att slänga ut publiken i två timmar medan de fixade iordning scenen för The View. Vad som hände med de två banden som skulle spelat under tiden är oklart.
Nåväl, det var ju The View jag ville se så jag struntade egentligen i resten av banden. I och med att spelningen blev väldigt kort (kanske 40 minuter) blev det en formidabel hitkavalkad utan dötid när de väl gick upp på scenen. En lysande spelning på så sätt, även om sångaren Kyle kanske inte hade fullkomlig scennärvaro riktigt hela tiden – han hade fått sig lite för mycket att dricka för det. Precis som senast jag såg dem. Fast det är ju rock så.





Min blogg och jag har flyttat! Följ gärna mitt liv i Manchester på
