Teater: Wolfboy på Trafalgar Studios

Ikväll var jag och såg Wolfboy, en ”psyko-sexuell musikalisk triller”(!). Musikalen, om man kan kalla den så, handlar om två killar på ett mentalsjukhus, den ene har försökt begå självmord och den andre tror att han är en varg. Båda har väldigt mörka hemligheter i bagaget och det är långt ifrån en feelgood-föreställning. Det behöver ju i sig absolut inte vara en dålig sak men tyvärr blir denna föreställning aldrig särskilt engagerande.

Trafalgar Studios 2 är en lyxigt liten lokal med en kapacitet på knappa 100 pers. Förra gången jag var där satt jag längst bak på rad 3. Idag hamnade jag på första raden och fick dra in knäna för att skådespelarna inte skulle snubbla. Upplagt för en intim föreställning med andra ord. Tråkigt nog blir det inte riktigt så då allt förstörs av försöket att göra det hela till en musikal. Den enformiga och inte särskilt njutbara musiken är förinspelad – tillsammans med rösten inne i vargpojkens huvud – och skådespelarna tvingas trots den minimala lokalen använda mikrofoner. Vad som hade kunnat vara en fängslande historia kvävs av musiken som faktiskt är på en sådan nivå att jag hade kunnat ha skrivit den själv – mestadels slumpvisa toner upp och ner – och tyvärr sjunger skådespelarna den inte särskilt väl heller. Då hjälper det inte med en bra story och i övrigt duktiga skådespelare.

Jag skrev häromdagen att jag alltid tycker om teater men det är uppenbarligen inte helt sant. Och då har ändå två av skådespelarna minsann varit med i Hollyoaks på tv.

0Etikett: teater