Bättre sent än aldrig
Idag är det sista onsdagen i månaden vilket innebär att det var kvällsöppet på Science Museum. Det var nästan ett år sedan jag var på Lates där senast så det var kul att Hanna inte var så svårbedd att följa med.
Kvällens tema var attraktion och vi började med en föreläsning med en psykolog om hans studier av vad folk finner attraktivt. Vad gäller dans är det tydligen att vicka på höften som gäller men om man tvärt om vill vara i fred på dansgolvet skall man vifta på armarna. Och om man som jag har lika långt pekfinger som ringfinger på vänsterhanden är man sämre på att dansa och är mindre attraktiv. Tusan också, jag som tidigare varit ganska stolt över mina händer!
Sedan var det fullt på den andra föreläsningen vi ville se så vi fick istället lyssna på en astronauts fru som skrivit en bok om sina upplevelser när maken spenderade 6 månader på rymdstationen. Väldigt intressant, faktiskt. Inte sällan är det sådant som är roligast med Lates – det där man inte hade en aning om att man ville lyssna på.



Min blogg och jag har flyttat! Följ gärna mitt liv i Manchester på
